Hittills i år har hundrafemtio mjölkgårdar lagts ner i Sverige, varje vecka töms fem ladugårdar på sina kor. Var fjärde kommun saknar idag helt mjölkgårdar. Hur har det kunnat gå så fort och så illa? Mejerinäringen är närmast monopoliserad i Sverige, det står Arla på nästan varje paket i mjölkdisken och Arla är ett multinationellt bolag som agerar på en global världsmarknad och menar sig inte kunna ta några lokala hänsyn. Det är tarvligt och otillständigt mot korna och det är oförskämt mot mjölkbönderna som sägs vara Arlas ägare! Hur är det möjligt att detta bisarra spektakel kunnat pågå i så många år? Allt färre gårdar med allt fler kor som drivs allt hårdare och sällan får gå ut. När såg du själv senast en ko i det fria?

Vilka möjligheter har vi som konsumenter att få till en förändring? LRF, lantbrukarnas riksförbund, en av Arlas allra närmaste vänner, har just startat en namninsamling till stöd för bättre villkor för landets
mjölkbönder, kan det vara till någon hjälp? Tvärtom, de vill få politikerna att »ta bort de konkurrensnackdelar som vi har gentemot omvärlden«. Det betyder bland annat att man vill komma ifrån det så kalladebetestvånget. Man vill slippa behöva låta korna gå ut i det fria, för att på så sätt klara Arlas låga mjölkpriser.

Vad kan vi göra istället? Alltid köpa ekologisk mjölk, leta efter den. Starta lokala koföreningar, gå ihop om korna, hitta någon kunnig som vill mjölka och som ger kon rimliga levnadsvillkor, betala vad kon och
bonden behöver. Innan ni kommit igång med det så kan ni fråga er lokala Ica- eller Konsumhandlare om ni kan få betala extra för den ekologiska mjölken, och om han i så fall kan se till att de pengarna går direkt till mjölkbonden, utan att passera Arla. Lycka till!

m.a.