Karin Bradley

»Förändrade värderingar och vardagspraktiker omformar gradvis institutionerna och regelverken som i sin tur öppnar för undertryckta delar av ekonomin att komma upp till ytan. På så vis kan utrymme skapas för mer solidariska ekonomier – ekonomier som gör oss mindre beroende av ökad varukonsumtion, Wall Street, ränteändringar, fos- sila bränslen och ojämnt handelsutbyte.«

Så skrev Karin Bradley, forskare vid KTH, i en stor artikel i DN:s serie Min stund på jorden. Rubriken var: »Ett hotat klimat behöver en ny ekonomi«. Balder träffade Karin Bradley en onsdag i september för att få veta mer om hennes forskning.

– Du har forskat om utopier – hur då?
– I ett forskningsprojekt som hette Utopiskt tänkande för hållbara framtider. Det var mitt postdocprojekt som jag jobbade med i två–tre år. Det handlade inte så mycket om fullskaleförsök eller alternativa samhällen, snarare om det utopiska tänkandet som verktyg, för att kunna föreställa sig en annan framtid.

Men hur skulle det kunna se ut istället, hur skulle vi kunna praktisera och förverkliga andra drömmar om livet?

– Vad skiljer ett utopiskt tänkande från ett kritiskt tänkande i största allmänhet?
– Ja … att du i någon mån försöker formulera dig inte bara i termer av kritik. Utan beskriva något annat än det rådande, hur det skulle se ut, vad det skulle vara, vad det skulle innebära för sociala relationer, försörjning, vad det önskade skulle kunna vara. Det råder en akut brist på den typen av bilder, akademin är så tränad i det kritiska tänkandet, i alla fall den samhällsvetenskapliga forskningen. Många ägnar sig åt kritiska analyser och pekar på motsägelser och paradoxer i politiken, ser alla brister. Men hur skulle det kunna se ut istället, hur skulle vi kunna praktisera och förverkliga andra drömmar om livet? Konstnärer och författare är närmare det där, medan forskningen traditionellt har svårare att agera, det blir mer tentativt och personligt.

– Förlåt, vad är tentativt?
– Något ickepermanent, försök, inte något som du kan fastslå. Jag arbetade med frågorna kring ett utopiskt tänkande tillsammans med Johan Hedrén vid Linköpings universitet, vi skrev en bok tillsammans, Green Utopianism, den har precis kommit ut i pocket.

– Men den är på engelska?
– Just det. Det är inte bara vi utan forskare från olika fält medverkar i boken. För många är det ju den nya tekniken som ska lösa nästan allt. Vi har arrangerat seminarieserier kring de här frågorna och vi hade ett internationellt symposium. Men det finns en paradox i att prata om det utopiska och utopiskt tänkande, det blir så lätt avfärdat. Därför arbetar jag nu med att visa på hur den befintliga ekonomin kan styras i en mer socialt och ekologiskt hållbar riktning. Någonstans nns det alltid med en vilja till att formulera hur det skulle kunna vara, det är viktigt. Men om man befinner sig väldigt mycket i det alternativa så är det lätt att hamna vid sidan av.

– I andras ögon?
– Ja. Politik och planering kring hållbar utveckling har ju varit nästan tömt på utopiskt innehåll. Det blev så snabbt till en vardag, omsattes till ekologiska produkter och sopsortering, Frågan om vilken värld vi vill ha istället, den kom på avvägar. Med tanke på de inter- nationella konferenserna om miljö och fattigdomsbe-kämpning så borde den frågan vara väldigt högt upp på agendan. Men i många länder, också i Sverige, så blev det småjusteringar.

Läs hela artikeln i Balder