Jonna Bornemark

Jonna Bornemark är docent i filosofi vid Södertörns högskola och arbetar på Centrum för praktisk kunskap. Många som hört henne i Filosofiska rummet på P1 har lagt märke till hennes förmåga att konkretisera filosofins frågor, låta dem belysa och fördjupa vardagen. Om det så rör vårdyrkets utsatta läge, människans förhållande till djuren, kunskapens gränser, medborgardialog, utbrändhet eller autistiska barn. Hennes Sommarprogram i radion i augusti 2017 väckte stor uppmärksamhet.

Vi möts i frukostrummet på Malmgården på Söder i Stockholm, det är en stilla och mulen måndag förmiddag i slutet av januari. Katten Smilla satt i trappan när vi kom, nu sover hon på en stol i rummet intill. Jag frågar Jonna hur man kan skriva om filosofi så att sinnet och uppmärksamheten vaknar?
– Bra filosofi kräver ju att man tänker något som man inte redan har tänkt, och det tar emot. Då gäller det att det är lagom, att det fortfarande är lockande, att det är okej att man inte förstår varenda vändning. Det gäller att hitta den balansen när man skriver, det är supersvårt. Det måste vara loso och samtidigt får det inte bli så att folk tappar lusten att läsa.
– Men som filosof går ju du in i områden som filosofer vanligen inte är intresserade av, filosofin ska ha sin värld, en smula avlägsen, är det inte så?

Men många skulle kunna göra mycket mer för att knyta filosofin till samtidsfrågor

– Jag vet inte riktigt. För mig så måste filosofin ha med liv att göra: livet är alltifrån att man får ett barn med autism, man lär känna hästar, blir gravid, har studenter som lider under New Public Management. För mig blir allting också filosofiska frågor, det finns alltid en filosofisk botten i det. Många filosofer vill nog att filosofin ska vara ren, den ska vara i sina egna diskussioner och den har några tusen år på nacken och med en hög abstraktionsgrad. Jag tycker det är viktigt att den diskussionen nns, annars kan vi inte tänka på autism och föda barn på nya sätt, den måste få finnas också. Men många skulle kunna göra mycket mer för att knyta filosofin till samtidsfrågor, till det vi möter, mer vardagliga frågor. Alla filosofer håller nämligen med mig om att det finns en filosofisk botten i sådana frågor. Men då måste man kunna något om det också och det är det svåra med mitt sätt att vara filosof. Jag möter så många olika professioner och var och en har sin … jag kan inte kunna allt och ha läst allt inom alla de facken. Däremot kan jag med min filosofiska utbildning orientera mig och se vilka filosofiska frågor det är som står på spel.
– Många människor har stor respekt för filosofi.
– Det som är så roligt med filosofi är att man faktiskt kan prata filosofi med vem som helst, alla möter de existentiella frågorna: någon som man älskat är på väg att dö, eller man är på väg att möta sin egen död. Ofta är det i termer av lidande, i kärleken njuter man mest. Det lilla barnet ställer de allra största filosofiska frågorna, det är då de formar grunden för vad det är att vara i en värld, att ha en relation, att vara och vem jag är. Det blir större filosofiska frågor ju längre ner i åldrarna man kommer.
– Det är så intressant, är det inte, att de kan?
– Jag skulle inte säga att en sexmånaders baby är filosof, men den håller på att forma frågor som är filosofiska, börjar bygga upp en värld …

Läs hela artikeln i Balder