Ett päronträd

Päronträd. Foto: Mats Ahlberg

Hur kom du in på frågan om naturens rättigheter?

– Jag jobbar mycket tillsammans med biologer och tänkte att jag ville försöka förstå vad det kan betyda för rättssystemet om naturen skulle få rättigheter, och vad det skulle kunna innebära för naturen.

– Kan du föreställa dig att bli en naturens advokat?

– Ja … mitt perspektiv som jurist har inte varit att bli advokat. Jag tycker det är intressant att tänka på vad
rättigheter är, för naturen. Men jag har blivit mer övertygad om att det kan fungera, rent rättsligt, att ge naturen rättigheter. Kanske jag blir en trädadvokat, i framtiden.

– Hur ser du på naturens rättigheter?

– Bara för att vi vill att naturen ska ha rättigheter så betyder inte det att det ska vara på ett liknande sätt som för oss människor, vi kan inte låta unga träd ha rätt till samma utbildning som unga människor. I min forskning försöker jag ställa frågan: Om naturen är en juridisk person, vem är då den personen? Och hur ska rättigheterna se ut? Hur ska de rättigheterna interagera med människans rättigheter?

– Det är verkligen stora frågor. Jag tänker ofta på Östersjön apropå naturens rättigheter. På radion i morse intervjuade man en fiskare som sa att för tjugo år sedan vågade man nästan inte lägga ut nät för att man fick så mycket strömming. Nu är fångsterna mindre än någonsin. Därför att det är tillåtet för stora fartyg att närmast dammsuga fisk i Östersjön, på så kallat internationellt vatten. Fisken de tar upp blir till fiskmjöl och säljs till norska laxodlingar.

– I Equador och Bolivia har man erkänt Moder Jords rättigheter. Man kan tänka på naturen som en person, som Gaia, Moder Jord har rätt till bra system som inte skadar henne. Men man kan också tänka sig naturen som en familj. Det är svårt att säga vad naturen vill, varje djur vill förstås fortsätta att leva. På ett sätt har naturen redan juridiska rättigheter, eftersom vi har lagstiftning som tvingar oss göra olika saker för naturen, vi får till exempel inte plocka vissa blommor, inte skjuta vissa djur.

– Du kommer från USA, var det redan där du började studera juridik?

– Ja, jag kom hit för tio år sedan, för att doktorera. Min man är också amerikan så under pandemin har vi suttit mycket hemma och jobbat och pratat engelska med varandra, svenskan försvann en tid

– När du ännu bodde i USA, tänkte du i de här banorna, kring naturens rättigheter?

– Nej, det är de senaste två åren som jag har börjat forska om naturens rättigheter. Mycket måste förändras när det gäller miljörätt, men jag tror också att mycket kan förändras i mindre steg, det gäller bara att lyfta på foten.

– Jag tänker på all is som i Himalaya…

– Du menar glaciärer?

– Just det, nu bygger ju Kina och Indien dammar och kraftverk som tillsammans med klimatförändringen kommer att medföra att glaciärerna smälter och så småningom översvämmar det bördiga odlingslandskapet längre ner. Jag vet inte om det här har med naturens rättigheter att göra, men det känns så kortsiktigt.

– Ja, politikerna tar helst beslut som mer har att göra med att de vill kunna sitta kvar efter nästa val.

– Skulle du säga att glaciärerna borde ha rättigheter?

– Många som argumenterar för naturens rättigheter vill kunna använda dem som verktyg. Kan ett berg ha intresse av att behålla sin is, det vet man inte. Det fanns ett känt rättsfall i usa, där frågan var om Disney skulle få förvandla ett berg till en skidort. Någon sa att bergen kanske är trötta på att vara vanliga berg för jämnan, kanske vill de prova någonting nytt? Vissa talar om att naturens rättigheter ska göra det lättare att bevara naturen för framtiden, för människans skull. Det handlar då mindre om rättigheter för naturen på riktigt. I Sverige finns till exempel grupper som vill ge Vättern rättigheten att vara Vättern, men egentligen vill man det för att människorna ska ha fortsatt tillgång till friskt dricksvatten.

Läs hela artikeln i Balder