En myriad av berättelser
»Människan är en berättande art. Det betyder att vi lägger till och drar ifrån. ›En annan berättelse‹ finns alltid, om allt som händer, eller snarare en myriad av andra berättelser – lika subjektiva som sanna, eller åtminstone delvis sanna.
Sanningen gör oss fria – Samtal med Ulla-Maria Andersson
Samtalet äger rum hemma hos Ulla-Maria Andersson, hon bor högst upp i ett av Hudiksvalls äldsta trähus. För att inte nervsmärtorna ska bli för besvärliga sitter hon, halvt stående, på en kontorsstol.
Om främmande ord och om försenade – Jila Mossaeds senaste diktsamling
Modersmål är ett vackert och metaforklingande dubbeltydigt ord på svenska för det språk vi bär med oss genom vårt ursprung. Redan i den inre vaggan, livmodern, hör barnet klangen av moderns röst när den fortplantar sig, inte bara utåt i världen, utan också inåt, neråt, i hennes kropp
»Vänta inte med att dansa« – Samtal med Emma Härdelin
En berättelse som ska överlämnas intakt till lyssnarna. En sångröst som ligger nära talet och en närvaro som betyder allt. Emma Härdelin har sjungit sedan hon var liten och efter vägen har känslan för innehållet fördjupats. Det här är angeläget, det känns. Ända in i märgen.
»Inför mig själv tycks jag vara förklädd« – Om Kristian Lundberg 1966–2022
Kristian hade publicerat sina första dikter och ingick i den grupp som kallades för Malmöligan. Gruppen bestod, förutom Kristian, av: Clemens Altgård, Per Linde, Håkan Sandell, Marti Soutkari och Lukas Moodysson.
Att vårda – En väg till större mänsklighet
»Budskapet i Arthur Kleinmans berättelse om sin hustru Joan är att han inte kunnat tillgodogöra sig någon erfarenhet genom sin profession som psykiatriker och medicinsk antropolog om hur det är att vårda. Endast genom att vara den vårdande parten i sitt äktenskap har han lärt sig vad det innebär.
Balder 3/2022
Också på en kulturtidskrift tänker man ju att den ska kunna vara med och förändra världen. Att någon visar ett nummer för någon annan i ledande ställning och att denne inte kan glömma vad som stod i tidskriften.
Jan Henrik Swahn – Olivlunden
»Vi har ungefär 140 olivträd. De är gissningsvis nästan hundra år gamla, planterade på diagonalen med sex till tio meters avstånd mellan varandra. Medan olivträd vid havet kan se ut nästan som dvärgträd har träden uppe hos oss hög stam. Det är för att inga getter ska kunna klättra upp i dem.
Samarbete i skogen – Samtal med Cecilia och Leif Öster
En tisdag alldeles i början av maj, hemma hos Cecilia och Leif Öster på deras gård i Fors, någon mil norr om Avesta. Vi har fått lunch, snart sätter jag på bandspelaren för att be dem berätta om platsen, om skogensroll, om köksbordet byggt av tio olika träslag.
Konsten att lyssna
På den tiden när jag arbetade i en trädgård med många besökare gällde det att svara när frågorna kom, helst inte tveka. Den blå blomman där nere vid komposten? När blommar hortensian? Får man plocka av vinbladen?