Tillsammans bildar numrets texter en vacker, vemodig och hoppfull mosaik av röster och berättelser. Även om redaktören varit med förr så är det fortfarande en sådan glädje att ta emot text efter text, bild efter bild, som vi frågat om,.

Vi tar skydd under granen tills allt blir bra igen, Skulptur, Jini Hedblom. 5
Här minns marken mina människors steg, Pia Mariana Raattamaa Visén, 7

Också på en kulturtidskrift tänker man ju att den ska kunna vara med och förändra världen. Att någon visar ett nummer för någon annan i ledande ställning och att denne inte kan glömma vad som stod i tidskriften.

Tar en promenad upp genom skogen bakom huset för att hitta den här texten. Mest tallar som snart är i min ålder, enstaka humlor i blåbärsriset. Våren har saktat in, men grönskan tvekar inte, en gök ropar i öster. Det handlar om träd i denna sommarens Balder

Till fots på Söder i Stockholm en onsdag eftermiddag i början av februari, passerar Medborgarplatsen. I Götgatsbacken ner mot Slussen ska vi ses, där S:t Paulsgatan möter Götgatan.

Det började med Rilke. I Lundströms Bokradio i juni samtalade bland andra Eva Ström och Malte Persson om Rilkes poesi, omtumlande och inspire- rande. Vi frågade Eva Ström om hon skulle vilja skriva om Rilke i Balder. På det viset fick detta vinternummer något att samlas runt.

För hundra år sedan fick landets kvinnor rösta för första gången. Hur såg landet ut då? Vilka var det som kämpade för demokratin på den tiden? Varifrån kom entusiasmen? Hur ser landet ut nu, hundra år senare? Vilka värnar om demokratin idag, var finns entusiasmen?

»Jag är inne på mitt 83:e solvarv. Vid den åldern är det svårt att inte vara uppriktig: visserligen står jag rycken men utan vare sig hopp om en återförtrollning av landskapet eller längtan efter försoning.

Till en början tänkte vi att temat för detta nummer skulle vara Meningen, skulle den gå att beskriva, en gång för alla lägga vantarna på?