Nina Burton

Vi söker efter svar på frågan om bildning, vilka är dess kännetecken? Hon har skrivit böcker som Det splittrade alfabetet, Det som muser viskat, Den nya kvinnostaden och senast Flodernas bok. Nina Burton har kallats en av Nordens mest egensinniga essäister som bearbetar sina ämnen med poetisk skärpa och impressionistisk exakthet. Jag träffade henne en eftermiddag i slutet av januari, det blev ett långt och inspirerande samtal om konst, vetenskap och ren nyfikenhet.

– Jag skriver på en bok om Erasmus av Rotterdam. För några år sedan visste jag ingenting om Erasmus, han var bara ett namn för mig. Mina böcker börjar nästan alltid som någon sorts utforskning. Jag vill inte skriva om det jag redan känner till, det ska vara ett äventyr för mig. Då jag skulle skriva Flodernas bok visste jag inte riktigt vilka floder det skulle gälla. Det blev tio interrailresor fram och tillbaka för att hitta material. Jag hade kommit till en förberedande research om floden Rhen, och i Basel fann jag något väldigt intressant om just Erasmus av Rotterdam, Paracelsus och Holbein den yngre. De träffades hos Erasmus boktryckare, den legendariska Froben. Det var ingen slump – på den tiden var det i tryckerierna som kulturerna möttes. Att litteraturens, konstens och vetenskapens främsta företrädare kunde ses där, det intresserade mig.

Jag har väldigt dåligt minne, för varje bok jag läser gör jag kompendier med anteckningar

Fotografen Julia Wagner ställer Nina Burton i det varsamma ljuset som råder i lägenheten på Mariaberget på Söder i Stockholm, himlens moln och takåsar utanför fönstren. När jag av någon obegriplig anledning säger att jag hade förväntat mig ännu fler böcker på väggarna, så svarar Nina Burton att hon vill kunna ha tavlor också. Dessutom visar hon oss hyllan med böcker som hon inte behöver längre, den får man ta ifrån. Vi får se travarna med böckerna som hon läser just nu. – Och där bakom dig, Julia, är de närmaste arbetsböckerna. Jag har väldigt dåligt minne, för varje bok jag läser gör jag kompendier med anteckningar, en bok på trehundra sidor kan få fyrtio sidors kompendium.

När det gäller Erasmus upptäckte jag att det spännande med honom inte var att han nyöversatte Nya Testamentet, utan att han faktiskt formade Europas kultur. På femtonhundratalet kallades han för hela Europas lärare. Det har till och med sagts att han är en av de mest betydelsefulla författarna i pedagogikens historia. Då kommer vi till din fråga om bildning och utbildning. Utbildningen idag är ju ofta mycket målinriktad för ett yrke, medan bildningen är bredare. Jag ser dem nog som varandras föräldrar och barn, de hör ihop. En definition på bildning som jag tycker stämmer bra är den här: »En strävan som är så allsidig att den kan ge en orientering i livet.«

Renässanshumanismen – för vilken Erasmus var den främsta företrädaren – var mycket inriktad på utbildning. Men den gick tillbaka för att hämta material, den gick till antiken. Då var bildningsidealet att kultur och naturvetenskap hörde ihop. Man hade också en annan syn på pedagogiken än under medeltiden. – Hur blev då Erasmus hela Europas lärare? – Jo, han började som poet, vilket är en väldigt bra början; det gör en känslig för språket. Men han kunde inte försörja sig på det, det kan man ju som du vet inte heller idag. Han började därför ge privatlektioner i …