Balder 4/2022
Vi tar skydd under granen tills allt blir bra igen, Skulptur, Jini Hedblom. 5
Här minns marken mina människors steg, Pia Mariana Raattamaa Visén, 7
Passa på: Just nu kostar en ny prenumeration på Balder bara 200 kr!
Under december och januari har vi ett JULERBJUDANDE. Du får en prenumeration för bara 200 kr, plus att du får det senaste numret, 4/22, som bonus. Erbjudandet gäller endast nya prenumeranter. Mejla till red@baldersforlag.se så kommer den första Balder och en faktura inom några dagar.
Minne och medvetande – Samtal med Pontus Wasling, läkare och minnesforskare
»Ta bara spårvagn nummer sju till exempel, den går till Sahlgrenska. Så ses vi i entrén.« Jag har precis anlänt med tåg till Göteborgs Central och går över torget till spårvagnarnas hållplats. Och där kommer ju sjuan. Jag sätter mig på en ledig plats, i taket en skylt som säger vilken nästa hållplats är och...
Sista vägen ner till lyssningsplatsen vid sjön Armasjärvi.
Det tar ett tag att köra från Luleå till byn Vitsaniemi i Tornedalen där Institutet håller till. Men vad gör väl det en strålande höstdag som denna. Avstånden kan vara ett problem ibland, säger de konstnärliga ledarna Karl Sjölund och Maja Lindström.
Det var som att hitta hem
Trots att han aldrig blev riktigt fri så var det just fri jag var där, hemma hos min gammelmormor och gammelmorfar, där jag som liten hälsade på nästan varje dag. Det fanns något unikt där, ett lugn som genomsyrade allt.
Rapsodi över minnet
När jag hör någon tala om minnen blir jag oftavemodigt stämd. Särskilt när jag märker att det är så kallade glada minnen som dras fram i ljuset. Finns det några glada minnen? För egen del är jag inte alldeles säker. Några lyckliga minnen? Ännu mindre säker.
Här minns marken mina människors steg
Jag går stigen upp på Vikeberget. Det är höst och löven gulnar, darrgräsen vissnar. Här har mina fötter gjort minnen av var de måste gå försiktigt, för att marken kan ge vika just där i branten om stenarna rullar undan, och var de kan skjuta ifrån hårt och bestämt för att ta sig snabbare upp...
Mormor
Hon älskade lutfisken mest av allt på julbordet. Och doppet i grytan. Hon var min och brorsans mormor och kom resande med tåget från Nässjö. Det var i slutet på femtiotalet och vi bodde med vår mamma i ett kedjehus i Ella gård norr om Stockholm. I väntan på julklappsutdelningen fick vi varsin apelsin, Gyllene...
Balder 4/2022
Vi tar skydd under granen tills allt blir bra igen, Skulptur, Jini Hedblom. 5
Här minns marken mina människors steg, Pia Mariana Raattamaa Visén, 7
En myriad av berättelser
»Människan är en berättande art. Det betyder att vi lägger till och drar ifrån. ›En annan berättelse‹ finns alltid, om allt som händer, eller snarare en myriad av andra berättelser – lika subjektiva som sanna, eller åtminstone delvis sanna.
Sanningen gör oss fria – Samtal med Ulla-Maria Andersson
Samtalet äger rum hemma hos Ulla-Maria Andersson, hon bor högst upp i ett av Hudiksvalls äldsta trähus. För att inte nervsmärtorna ska bli för besvärliga sitter hon, halvt stående, på en kontorsstol.