I morse kom tornseglarna tillbaks till sitt sommarviste under farstuns takkupor, ett annat par häckar innanför panelen på gaveln, en hackspett ordnade för länge sen själva ingången. De har varit i Centralafrika i bortåt åtta månader. I fyra månader kommer vi att höra deras ilande visslingar, också på nätterna, inte en enda gång kommer de väcka vår irritation.

Humlorna är många fler, och fler än förra sommaren. Just nu är de lite otåliga där vi bor, i norra Hälsingland, de undersöker blåbärsrisets blomknoppar, ännu lite för tidigt. För två veckor sedan förvandlade de gammelsälgen till en hummelorgel. Eftersom jag reser härifrån ibland så vet jag ännu inte så mycket om deras liv i träden. När jag kom tillbaks för en vecka sedan var det tyst i sälgen. Ändå hördes deras brummande surr, märkligt, var är de? De satt i de blommande skogslönnarna på andra sidan byvägen.

När grannens äldsta dotter var barn så kunde hon klappa humlorna.

– Hur gjorde du, var du inte rädd?
– Man måste vara lätt på handen, då går det bra.

M.A