Det är en konst att se, att verkligen se sin vardag. Skymningen innan det blir mörkt, tiggaren som öppnar en burk makrill i tomatsås utanför mataffären. Reklamen som ser ner på mig. De blöta multnande löven, en enstaka vante på en bänk. Katten som väntar utanför fönstret. November är rätt tid att se närmare på vardagen, annars blir det väldigt blekt. Och mörkt.

Å andra sidan har människan förmågan att se det som ännu inte är. Den är grunden för all vår längtan, för vår förmåga att skapa, för vår förmåga att tänka om. Är det också en konst som går att öva? Och går det i så fall att finna en balans mellan vardag & vision? Vi behöver hitta ett nytt sätt att vara i vardagen och världen, för att inte gå vilse i ännu en köksrenovering och för att inte fastna i nya föreställningar om den enda vägen. Det är utgångspunkten för det här numret av Balder.

m.a.