Gösat Ekman. Foto Julia WagnerSamtal med Gösta Ekman

Vissa människor nöjer sig med att bli vuxna när de blir äldre, det blir inte alltid så roligt. Andra tycks ha en tråd att hålla sig i, eller vad det nu kan handla om. En av dem är Gösta Ekman, redan i början av arbetet med det här Baldernumret tänkte vi att en intervju med honom skulle kunna lysa upp kring frågan om integritet. Hur behåller man sin integritet om man är född känd, har levt hela sitt liv i offentligheten, spelat roll efter roll och samtidigt är en så känslig och uppmärksam person?

Sitter i bilen och väntar, tiden är mitten av januari och Stockholms gator är vita på nytt. Då kommer en man ut ur porten. På den korta stund som går innan jag kommit ut ur bilen, gått honom tillmötes och hälsat så virvlar personligheterna upp ur minnet. Är det inte han som stod vid Nilens strand en gång och fick Henry Kissinger att svälja en rälig groda ?

Men han liknar väl också expediten som skuttar runt Lena Nyman i leksaksaffären och säljer kulor ? Eller är det en bror till Papphammar som åkte rullskridskor nerför trapporna, på tv ? Påminner han inte också om kommissarie Beck innan det gick inflation i denne ? Det kunde också vara en mycket god vän till Charles Ingvar i en Jönssonliga. Alla roller är ännu så synliga, men den här gången är det Gösta Ekman själv, oavsett rollerna.

Vi åker till vår mötesplats vid Danvikstull, kliver in och slår oss ner i varsin stol. Och jag frågar vad han tror om detta med integritet ?

– Det är ett intressant ämne, på alla plan. Jag har funderat mycket på vad det är, med tanke på att jag redan från födelsen är så kallat känd. Jag ansågs ha en delvis mycket aggressiv sida när jag var yngre. Det har jag säkert fortfarande, men jag kanske döljer den bättre. Men när jag var ung, då var jag det: en garde! Därför att jag med kända föräldrar och far- och morföräldrar var på min vakt inför människors förutfattade mening om mig. Det är svårt att reda ut vad integritet kan vara, man vill ju samtidigt ha en öppenhet gentemot andra människor, för att man är nyfiken på dem. Och kanske därmed också på sig själv, i ett oändligt växelspel.

Hur påverkas integriteten av den offentliga rollen som man har, om man nu råkar ha en sådan?

– Jag hade glädjen att träffa Olof Palme flera gånger, vid ett tillfälle var det på krogen. Jag minns hur han stod och lutade sig mot hörnet av bordet där Hasse och Tage och jag satt och pratade. Sätt dig, sa vi, men han sa att han strax skulle gå. Han stod kvar en lång stund och pratade. Jag minns hur vi efteråt sa till varandra att det ändå är ett fantastiskt bra land man lever i, när statsministern kan stå så där och prata. Vid ett annat tillfälle frågade jag honom om det här att bli väldigt ansatt offentligt, hur kan man ta det, hur gör man? När folk säger: Din idiot, jävla svin ! Nu sviker han, vad sa han för tio år sedan och vad säger han idag?! Jag frågade Olof hur han klarade det där. Då svarade han: Ja men det är ju partiledaren och statsministern de pratar om, inte om mig, det skulle jag aldrig klara. Man måste skilja på sin funktion och vad man tycker, känner och tänker som människan Palme.

Sa han det ?

– Ja, ungefär så sa han. Det där har jag funderat mycket på. Det är ju länge sedan samtalet ägde rum, flera decennier sedan. Jag kan inte på något sätt identifiera mig med det sättet att förhålla sig.

Läs hela artikeln i Balder

Text: Mats Ahlberg Foto: Julia Wagner