»Vill du ha lite mat?« Samtal med Jorun Olsson, Ås trädgård

En kvinna tittar in i kameran Jorun Olsson. Foto: Mats Ahlberg

 

En kvinna tittar in i kameran
Jorun Olsson. Foto: Mats Ahlberg

Det är snö i landskapen, resan går över Färila och ut på 45:an. Det är en tisdag i mitten av april och när jag kommer längre norrut står tillfälliga varningsskyltar längs vägen, det finns renar i trakten. Jag är på väg för att träffa Jorun Olsson vid Ås trädgård utanför Östersund. Där bor hon
med sin sambo Adrian och deras två pojkar Vilgot, fem och ett halvt år och Alvin, femton månader. Innan Jorun tog över trädgården drevs den i många år av hennes föräldrar Liv Ekerwald och Lars Olsson. Trädgården odlas ekologiskt sedan 1985, pappa Lars är född på gården.

När jag kommer fram har man precis ätit lunch, Jorun, Vilgot, Alvin och pojkarnas farmor. Jorun frågar om jag vill ha lite mat. Jag slår mig ner vid köksbordet och äter. En stund senare tar farmor med sig barnen ut. Det blir stilla i köket.

– Någon berättade om er trädgård, att ni också ordnar med musikkvällar, fast ni väl inte alls har tid för annat än att ta hand om trädgården, är det inte så?

– Så är det, vi har inte tid.

– Hur började det där?

– Jag är ju utbildad klarinett- och saxofonlärare. Jag har gått sex år på Ingesunds musikhögskola i Arvika och blev färdig där 2012. Då kom jag hem och så startade jag eget, började spela och leda körer. På våren planerade jag blomlandet, blev med i olika musikkonstellationer, musiken och odlandet har alltid gått ihop på något vis. Innan pandemin så spelade jag ganska regelbundet, då var det helt naturligt att dra in musiken i det här, i företagandet. Ett tag fick vi in andra, till exempel något som heter SAM, Småskalig akustisk musik, de förlade sina konserter här, i packlokalen du såg, där vi packar potatis och morötter.

– Där är musiken?

– Just det, där är musiken.

– Men, då var du här medan dina föräldrar fortfarande varkvar i trädgården?

– Ja, det var 2016 som min sambo Adrian sa: »Men Jorun, du arbetar ju redan som att du driver trädgården, dina föräldrar behöver gå i pension, ska vi inte bara ta över, göra det på riktigt.« Så jag tog över och insåg att jag inte alls driver den själv, de är fortfarande med i arbetet.

– Det är fint när föräldrar kan vara kvar en tid och hjälpa till, utan att gå runt med pekfingret.

– Precis, innan gjorde jag allt jag hade kunskap om, när jag tog över fick jag lära mig allt annat. Det var så mycket som jag ännu inte kunde, saker som man inte tänker på. Bokföring kanske man tänker på, men stora investeringar till exempel, det nya bevattningssystemet var det mycket att tänka på innan vi skaffade den. Även om jag frågar andra så är det jag som måste bestämma, i slutändan.

– Det är du som håller i det hela, vilken roll har din sambo Adrian, är han din högra hand?

– Ja, det kan man säga, i hemmet. Han ser till att hela livet fungerar medan jag är ute på fältet, under högsäsong. Han jobbar som lärare i Malung och så frilansar han. Och är med barnen.

– Hur ofta har ni musik där i packhallen, är det varje lördag?

– Nej, men vi skulle gärna vilja. Sista åren har det inte varit så mycket, när jag har varit föräldraledig.

Läs hela artikeln i Balder.