På väg till Liitfi Özkök i Östberga, vi ska få låna den fina bilden han tog på Tomas Tranströmer 1954, den ni ser längre fram i denna Balder. Liitfi har blivit nittio år, i sin barndom gick han i skolan i Istanbul, hans pappa var fiskare och gav färsk fisk till de franska nunnorna som var Liitfis lärare.

Klockan är tre denna måndag eftermiddag den 28 november och i Pl börjar Studio Ett, det ska handla om skolan. Att den inte lyckats i arbetet att utjämna elevernas olika förutsättningar. Tvärtom leder en sämre social bakgrund också till sämre resultat i skolan, i långt högre utsträckning än för tio år sedan. Vilken betydelse har läraren och pedagogiken i arbetet för att vända den här utvecklingen?

Man ringer till SO-läraren Nina Jansson vid Gustaf Adolfskolan i Alingsås. Den skolan har fått goda vitsord av Skolinspektionen, i synnerhet högstadieklassen där Nina Jansson undervisar. Hur kan det komma sig undrar reportern? Nina Jansson berättar att de har höga förväntningar på alla elever, ser dem inte som problem. Hon säger att de eftersträvar en flerstämmighet, läraren är förstås pedagogen men eleverna ska få höras. När hon säger att alla kan lyckas så undrar reportern om det verkligen kan vara bra att blanda elever med olika förutsättningar? Absolut svarar Nina Jansson, jag tycker till och med att det är en förutsättning för att lyckas.

Reportern förstår att det kan vara bra för de som har det lite svårt för sig, men innebär det inte samtidigt att de duktiga eleverna bromsas i utvecklingen? Inte alls, svarar läraren från Alingsås, forskning visar att olikheterna hjälper alla i gruppen, även de studiebegåvade. Att arbeta med heterogena grupper gör att man kan nå fantastiska resultat.

Stiligt sagt av läraren Nina Jansson i Alingsås, att olikheterna hjälper hela gruppen. Så enkelt.

M.A. (Balder 4/2011)