Kyrkan har sina församlingslokaler på Högbergsgatan på Södermalm, innanför dörren finns ett trevligt kafé, kvinnan bakom disken säger att Camilla Lif strax kommer ner för att hämta mig.
Mats Ahlberg
Det var när jag kom hem sent en kväll i november för snart femton år sedan. Jag bodde i en liten skola i Källbergsbo, en by alldeles intill riksväg 84 mellan Delsbo och Ljusdal. När jag klev ur bilen gick det inte att undgå stjärnhimlen, jag stod en lång stund med blicken på stjärnorna.
»Ta bara spårvagn nummer sju till exempel, den går till Sahlgrenska. Så ses vi i entrén.« Jag har precis anlänt med tåg till Göteborgs Central och går över torget till spårvagnarnas hållplats. Och där kommer ju sjuan. Jag sätter mig på en ledig plats, i taket en skylt som säger vilken nästa hållplats är och den därefter, det här ska nog ordna sig.
Hon älskade lutfisken mest av allt på julbordet. Och doppet i grytan. Hon var min och brorsans mormor […]
Samtalet äger rum hemma hos Ulla-Maria Andersson, hon bor högst upp i ett av Hudiksvalls äldsta trähus. För att inte nervsmärtorna ska bli för besvärliga sitter hon, halvt stående, på en kontorsstol.
En tisdag alldeles i början av maj, hemma hos Cecilia och Leif Öster på deras gård i Fors, någon mil norr om Avesta. Vi har fått lunch, snart sätter jag på bandspelaren för att be dem berätta om platsen, om skogensroll, om köksbordet byggt av tio olika träslag.
På den tiden när jag arbetade i en trädgård med många besökare gällde det att svara när frågorna kom, helst inte tveka. Den blå blomman där nere vid komposten? När blommar hortensian? Får man plocka av vinbladen?
På väg till ett samtal med sociologen och författaren Roland Paulsenblir det en brand i ett signalskåp i Märsta. Tåget är fullt av människorsom har tider att passa, konduktören från Bolivia hjälper en efter en med ombokningar
Vi möts i dörren till bensinmacken. Jag med varmkorv och kaffe i handen, hon med två kryckor. Väl i bilen på parkeringen ser jag mannen i den äldre kombin