Norr om Dellensjöarna i Hälsingland, väster om Skäråssjön, ligger Gruvberget. En förmiddag i början av november står ett hundratal människor samlade vid dess fot. Mark- och Miljödomstolen i Östersund ska på plats bilda sig en uppfattning om företaget Svenska Vanadins ansökan om att starta gruvbrytning i området kan godkännas eller ej. Högt över oss tar sig en kungsörn österut.
 
Priset på vanadin har skjutit i höjden, vanadin är en metall som tycks klippt och skuren för framtidens batterier. Företaget har provborrat här redan för tio år sedan, ägarna är en engelsk bank som aldrig varit här, aldrig frågat om hur vattnet rör sig där under berget, i grundvattnet och mellan sjöar och vattendrag. Vad som skulle hända om gruvdammen börjar läcka?
 
Vanadinmannen som är på plats denna tisdag sa vid ett möte för några veckor sedan, att dammen ska anläggas så att inget läckage kan inträffa. Och om det ändå skulle hända, att något kanske skulle komma att läcka ut i ån, så späds det ju. Och späds ut igen när åns vatten kommer ut i Svågan. Och Svågan rinner ner i Dellen, en av landets största sjöar och viktig dricksvattentäkt.
 
Någon påpekar att det är gott om fisk i sjöarna. Då svarar mannen från Svenska Vanadin att när de tog prov på fisken för tio år sedan, då hade den höga halter av kvicksilver. Som om det på något sätt skulle göra hans gruvplaner en aning mer anständiga. De fem från Miljödomstolen i sina röda jackor med Tingsrätten Östersund på ryggen, de antecknar och lyssnar. Vi försöker läsa av deras ansiktsuttryck och jag kommer att tänka på Helene Schmitz och hennes bilder i höstens Balder: Thinking Like a Montain. Kan man det, på Mark- och miljödomstolen, tänka som ett berg?
 
 
M.A