Hassan Blasim är en irakisk författare, född 1973 och bosatt i Fin-land sedan 2004, som tagit västerländska kritiker med storm. Så även de svenska recensenterna efter utgivningen av novellsamlingen Irakisk Kristus på Bonniers i serien Panache, som ofta gett plats för ny, utmanande utländsk litteratur.

Men frågan är hur många i arabvärlden som ens känner till honom? När han debuterade med novellsamlingen Galningen på Frihetstorget på det oberoende brittiska förlaget Comma Press 2009 var den ännu inte utgiven på arabiska. Så hur kunde en recensent i The Guardian 2010 skriva att »han kanske är den främste nu levande arabiske författaren«?

Jag var naturligtvis oerhört nyfiken på hur detta hänger ihop när jag träffade Hassan Blasim i samband med Stockholm Literature, ett evenemang på Moderna muséet, där han var en av femton inbjudna utländska deltagare. Hur når en författare i exil, i det föga anglosaxiska Tammerfors, ett litet brittiskt independentförlag och slår igenom internationellt?

Han svarar att han är lika förvånad själv över det enastående mottagandet och över hur många språk han översatts till. Han nämnde siffran 17, några av dem är nog mera på gång.

Det stora genombrottet kom efter utgivningen av Irakisk Kristus på samma förlag 2013, för vilken han som första arabiska författare belönades med Independent Prize for Foreign Fiction året därpå, ett prestigefyllt pris instiftat av tidningen The Independent 2090.

Men han är också mån om att understryka att han började skriva redan i tonåren och hade siktet inställt på att bli författare. En vanlig bildningsgång var då att läsa arabiska och arabisk litteratur på universitetet. Det hade han absolut inte lust med. En äldre vän föreslog att han istället skulle söka in till Filmakademin i Bagdad, ett råd han aldrig ångrat att han följde. (I hans cv ingår flera prisbelönade kort lmer från studieåren. Idag är han även verksam som filmare för finska yle.)

I slutet av sista studieåret, 1998, lämnade han Bagdad och begav sig till Sulaymaniyya i Kurdistan, ett område fredat från regimens attacker. Där startade han en workshop, undervisade i manusskrivande och producerade lmer mot Saddam.

– Jag gjorde det under pseudonymen Azar Uthman, för att skydda min familj som var kvar i Bagdad.
Men det var knappast någon sinekur. Han berättar att han levde på två kvadratmeter, och jobbade nästintill gratis. Säkerhetsläget var skakigt. De två kontrahenterna i den kurdiska fejden, puk och kdp, hade just slutit fred, men vakade på varandra. En vän föreslog att de skulle dra till Europa, Paradiset. Det blev en fyra år lång odyssé, fylld av umbäranden. Jag återkommer till det.

– Under alla de här åren skrev jag, Jag skickade mina noveller till omkring tjugo arabiska förlag, utan att få något napp. Du vet, det nns ju så många tabun: sex, religion och politik. Men så började jag publicera mig på nätet och ck en ung entusiatisk läsekrets där.

Efter intervjun gick jag in på www.iraqstory.com och hittade inte bara hans hemsida med ett stort antal noveller i original, utan också en livaktig nättidning, sprängfylld med texter av irakiska författare: noveller, romaner, artiklar, recensioner. Plötsligt insåg jag vilket viktigt forum nätet är för arabiska författare, kanske särskilt för dem som lever i exil. Det förklarade också varför Hassan Blasim kände till varje svensk-irakisk författare jag nämnde.

Läs hela artikeln i Balder