Kommentar

Enligt Hari tar en av fem vuxna i USA minst ett läkemedel för psykiatriska problem och en av tre vuxna i Frankrike tar ett antidepressivt läkemedel, medan Storbritannien har nästan högst antal användare i världen. Och enligt Socialstyrelsens statistik har användningen av antidepressiva läkemedel ökat med tjugofem procent i Sverige sedan 2006. År 2018 hade sju procent av alla män och tretton procent av alla kvinnor någon gång hämtat ut ett antidepressivt läkemedel på apotek. Cirka en miljon människor tar idag antidepressiva i Sverige. Den högsta konsumtionen finns bland människor över åttiofem år (!), men den största ökningen sker bland barn och unga. [- – -] Vad är det som händer med oss? Varför blir vi allt mer sjuka, deprimerade och ångestfyllda, redan från barndomen?«

Förlorade förbindelser

Citatet är hämtat ur Anna-Karin Palms artikel »Ett sätt att leva som gör oss sjuka« i detta nummer av Balder. Hon har läst Johann Haris bok Lost Connections, (på svenska har den titeln Depression – det är inte bara du: diagnos på ett omänskligt samhälle). Kortfattat kan man säga att Johann Hari, som har egen och mångårig erfarenhet av antidepressiva medel, frågar sig varför så många över hela världen tycks lida av depression och måste ta antidepressiva för att alls fungera i vardagen? Själv mådde han allt sämre av medicinerna och så småningom slutar han med dem helt. Han reser runt i världen och intervjuar forskare, läkare och patienter och hans slutsats blir att antidepressiva läkemedel har en mycket begränsad förmåga att hjälpa människor med depression. Det är något helt annat som saknas och hjälper. Läs mer i artikeln på sidan 21 i denna Balder.

Förtvivlan, smärta, ensamhet och underläge – det är några teman och stämningar i den här Baldern, den känns allvarlig som någon sa som fick en förhandstitt. Så är det också, vi kände att det kunde behövas rapporter av det slaget. Men det är också texter och berättelser som vill förstå och förändra, som gör motstånd. Att göra en tidskrift handlar mycket mer om tur än om planering. Som att Lollo Collmar ville göra en artikel av sin fantastiska radiodokumentär från Borås, och någon samtidigt påminner oss om Agneta Nordenströms teckningar från äldreboendet Fredens kulle. Eller när vi får låna Maud Nycanders svartvita bilder från hennes ochMarianne Gustavssons dokumentärfilm Älskade Husby – ska ni se något alls i vår så är det den, ligger på SVT Play. Man blir alldeles förtvivlad, inspirerad, arg
och förtjust, vilka människor!

Vilka blir vi när vi tittar bort?

Turen höll i sig, vi frågade Alexander Onofri om han ville skriva om filmen och han gör det ju på ett sätt som kan väcka den mest desillusionerade till en annan blick på förorten. Läs också, långsamt och uppmärksamt, Johan Jönsons diktsvit »Kontinuum«, läs Ewa Stackelbergs introduktion till sitt nya fotogramprojekt. Läs Ellinor Anderssons vandring i Helene Rådbergs nya bok Mammajournalerna och läs Åsa Mobergs »De omöjliga«. Då har ni ännu kvar texterna av Åsa Magnusson och Göta Frideborg Taaveniku. Om ni sedan återvänder till Jonas Bruns två dikter »Plommonsylt« och »Trädgård av glömska«, då hoppas vi att ni vill veta mer om världen och om vilka sammanhang ni saknar och längtar efter, vad andra kanske kan behöva.

En höna heter Prillan

Vi lever i skärmarnas tid, vi hänger där och längtar dit igen, har någon sett vad jag lagt ut, gillat det? Vi läser hjärnforskarnas böcker om hur man kan få hjälp att lämna skärmen för en stund. På bussen och promenerande bland andra människor som lever nu, på samma plats, så ser vi ner i mobilen, på nästan vad som helst. Vi sover inte så bra längre, vi är oroliga för hur det ska gå för oss, för världen. Då utgår ett påbud att alla förskolebarn skall erhålla en digital kompetens. Skolverket har tittat i kristallkulan och meddelat, bestämt, gett order om att varje barn skall sitta vid varsin platta och bli digitalt kompetent. Waldorfförskolor har bett om att få undantas, men det verkar alldeles omöjligt. Lyssna gärna på Skolministeriets reportage från Karlavagnens förskola i Visby, där de har höns på gården, en av dem heter Prillan.

Nästa Balder kommer den 11 juni. Ha det fint tills dess. Glöm inte att förnya era prenumerationer och ni kan väl ge bort en också?

M.A.

Balder. Nr 1 2020

Två dikter, Jonas Brun, 6

Blyertsteckningar från äldreboendet Fredens kulle, Agneta Nordenström, 10, 12–14, 16, 17, 18-19

Köksbordsterapi – Teamet som stoppar självmord hos äldre, Lollo Collmar, 11

Ett sätt att leva som gör oss sjuka, Anna-Karin Palm, 21

»psykisk status, diskret makeup. Välklädd«, En reflekterande vandring i Helene Rådbergs roman Mammjournalerna, Ellinor Andersson, 29

De omöjliga, Åsa Moberg, 33

Omtag – Om och ur fotogramserien Omtag, Ewa Stackelberg, 36

Kontinuum, Johan Jönsson, 42

Ung i Västerort – Dokumentärfilmen Älskade Husby väcker minnen av evigt förortsliv, Alexander Onofri, 49

Stillbilder från Husby, Maud Nycander, 48, 51, 53, 59

Vilka är vi, blir vi, när vi tittar bort? Göta Frideborg Taaveniku, 54

Vi måste börja med barnen – En nyutkommen antologi av Ylva Mårtens, Åsa Magnusson, 57

Omslagsbild Magasinet i Strömbacka, Hälsingland.
Foto: Mats Ahlberg.