Dagens Nyheter är ingen privatsak. Den tillhör offentligheten. Det är till och med tanken med tidningar att man här ska föra ett samtal som del av samhällets större gemenskap. Med tanke på det redigeras dagstidningen på ett sätt som gör att många ska känna sig inbjudna och delaktiga.

Hur är det då med tidskrifter?  Ja, även om de också tillhör offentligheten ligger tidskriften närmare det privata. Den svarar mot våra specialintressen och vi tillåter den att vara mer närgången.

När jag läser igenom några nummer av tidskriften Balder, med devisen ”frihet, jämlikhet och solidaritet”, som kommer ut fyra gånger om året, känner jag igen många av skribenterna från dagstidningarnas kultursidor. Men de låter annorlunda här, inom dessa pärmar. Som om de sparkat av sig skorna och knäppt upp skärpet.

Ett nummer handlar om bokens roll (3/12) ett om demokrati. (4/12) Det är redaktören och ansvarige utgivaren Mats Ahlberg, som präglar tidskiften genom att välja ett ämne som han låter en stor skara personligheter med olika inriktning i ålder, geografi och verksamhet, ta hand om som de vill.  Det känns som ett knytkalas i texter. När demokrati står på menyn finner vi bland många andra Barbro Bolonassos, som säger kloka saker om bibliotekens uppgift och Alexandra Kronqvist om Svetlana Aleksijvitj, Ulf Eriksson om bristen på humanistiska perspektiv i den svenska offentligheten, Göran Torrkulla om det ansvarsfulla handlandet. Nina Björk intervjuas av Anna-Karin Palm och de blir överens om att vi behöver levande utopier. Slutligen ett litet postumt porträtt över den stort och praktiskt tänkande Elinor Ostrom, som fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2009.

Känslan i tidskiften är tillåtande, ingen behöver vässa argumenten för omvärldens kritiska blickar. Det är på gott och ont. Men mest på gott. Det behövs ställen där människor kan skriva och resonera i skydd av känslan att man är bland vänner.

Maria Schottenius