Grannsämja

Familjen äter kvällsmat. Där är pappan, mamman, barnen och farfar. Telefonen ringer, pappa går för att
svara. Det är visst någon konflikt bland föräldrarna på skolan, pappan lyssnar deltagande och håller med om beskrivningen han hör. Efter en stund avslutas samtalet. Strax ringer telefonen på nytt, nu är det en helt annan beskrivning han får höra: – Men vad säger du, ja det har du helt rätt i, så kan man faktiskt inte göra! När han kommer tillbaks till bordet kan inte farfar hålla sig, med stigande upprördhet har han lyssnat till de två samtalen: – Hur kan du svara som du gjorde? Hålla med än den ena, än den andra, jag förstår inte hur du resonerar! Och pappan svarar: – Nej, det har du verkligen rätt i, så kan man ju inte göra.

Skaffa persienner

en by i norra Medelpad någon gång början på sextiotalet övertygade bondhustrun sin man – eller kanske var det tvärtom – om att det vore fint med persienner. Sagt och gjort, efter en tid var de installerade och på ett ögonblick kunde de sedan, som den första familjen i byn, med ett enkelt handgrepp stänga solen ute. Eller var det granngården de inte ville se? Eller inte låta grannarna se in genom fönstret? Så förstod den närmaste grannen saken. De frågade aldrig om det verkligen var så, de visste på egen hand. Kanske var det också med ett stänk av avund som misstänksamheten växte, år efter år. Man hälsade inte längre på persiennfamiljen, barnen fick inte leka med varandra, man slutade ploga snön på grannens väg, det fick han ordna själv. Saken är intakt än idag, på väg att gå i arv till barnbarnen.

Varför Mellanöstern?

Denna Balder inleds av en intervju med Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern. Hon är stationerad i Amman men ofta på resande fot; till Gaza, Jerusalem, Kairo, Bagdad, Tel Aviv eller Teheran. När jag besökte henne i slutet av maj, någon vecka innan Ship to Gaza stoppades, var hon hemma och vårt samtal börjar på nästa uppslag. Om att vara journalist, om situationen i Gaza, om missförstånd, okunskap och övermakt, om David och Goliat. Men en sak glömde jag att fråga om, varför är hon just där, i den arabiska världen? Varför stannar hon kvar? Har sökt henne den senaste veckan för att få ett svar, men hennes telefon är avstängd, hon har semester på Öland.

Gothia Cup

Plötsligt svarar hon ändå, familjen har rest västerut, en av sönerna är med i ett fotbollslag från Jordanien, ett av de etttusenfemhundra lag från hela världen som möts den här veckan i Göteborg.

– Varför Mellanöstern, varför är du just där, år efter år? – Jag kan ju arabiska, läste 80 poäng på åttiotalet. – Kan det vara så enkelt? Undrar jag, fiskar efter ett mer existentiellt, biografiskt och ännu okänt skäl? – Det är naturligtvis något gåtfullt kring det faktum att platsen är ett centrum för de tre stora världsreligionerna, med Jerusalem i mitten, en ort utan vatten eller andra naturtillgångar. Men det är en alltför komplicerad fråga att svara närmare på nu: varför Mellanöstern? Om man som jag gör just nu, står på grönsakstorget i Göteborg. Säger hon och skrattar.

En annan kartbild

Väl hemma från Mellanöstern fick vi idén om att ha med en karta över området, men det skulle inte vara en vanlig karta, mer en stämningsbild. Vem kan sådant? Frågade Nadja Nörbom som är frilansande illustratör. Helst ville hon läsa intervjun med Cecilia Uddén först, för att få en känsla av sammanhanget. Det gick nu inte, den var ännu inte utskriven. Tre dagar senare kom skisserna som ni kan se på sidan fyra. Då förstod jag att det skulle bli riktigt bra, vi resonerade oss fram till att välja hennes förslag tre, kartan som en del av jordklotet. Den blev så vacker att vi placerade den på omslaget. Faktum är att hela det här numret av Balder har vuxit fram ur omständigheter som inte gick att planera eller förutse. Mia Gröndahls bilder från Gaza till exempel, hade aldrig dykt upp i denna Balder utan det faktum att Cecilia Uddén kokade rödbetor samma dag som jag var på besök. Någon hörde att vi ville göra en Balder med mer av världen i sig och berättade att Sara Manneheimer varit i Addis Abeba i höstas, kanske vill hon skriva? Tack, så blev det, ett eminent fint reportage om att blåsa glas på afrikanska villkor.

Grannlåt och själva sämjan

Temat är grannsämja, hur har ni det med era grannar? Ofta är det ju de och inte vi som pratar för högt, skottar snö på vår nyplanterade avenbokshäck. Och varför sätter de barnen i den skolan och hur har de råd med allting?! Missa inte de medverkandes grannminnen på sidorna 36 – 37, där finns pärlor lämpade för högläsning. Läs Otto Scharmers text om Kapitalism 3.0 och den sociala organismens sju akupunkturpunkter. Och Adonis: Människan – en kontinuerlig skapelse, liksom dikterna av Rumi, hans 800 år äldre persiske kollega.

Bara någon dag före tryck träffar jag trädgårdsmästare Martin Fellkvist på Skilleby, lastande bilen med nyskördade primörer. Mellan lådorna berättar han om de bisarra experimenten medGMO-lax och frågade mig sedan: – ”Vad f…n håller dom på med?!” – Kan du översätta det där, till i morgon? Det gjorde han, läs om laxarna på sidan 58-59.

Till sist ett särskilt tack till den iranske fotografen Ali Oghazian för hans bild på omslagets bakre insida i denna Balder. Inför den bilden, om inte förr, inser man att vi lever i ett land med rättigheter och möjligheter som ännu inte är fullt tillvaratagna.

MA