Poeten och före detta jägmästaren Augustin Mannerheim, som så sent som i våras utkom med en hyllad Goetheöversättning, avled den 30 augusti i år, 9 6 år gammal. Så här inleder John Swedenmark sin understreckare i Svenska Dagbladet om den nyss bortgångne poeten:

»En av de sista gångerna jag pratade i telefon med Augustin Mannerheim, några dagar före hans bortgång, var han stolt över den form han hittat för sin självbiografi. Snabba associationer och växlingar mellan olika tider och platser; vissa passager eller detaljer blommar ut till små, skickelsedigra prosadikter. Lika snabba förändringar äger rum i tempo och rytmik, alltefter vad som behandlas: triumfen att ha lyckats elda en kolmila måste besjungas på rätt sätt, precis som de färdiga kolstyckena ska klinga som glasbitar när man knackar på dem. Medan smärtsamheter, musikminnen eller underverk förtjänar var sin motsvarande prosastil.

›Du förstår, jag tror inte det finns nån annan som har gjort så här‹, förklarade han efter att ha läst upp långa stycken i luren. ›Jag gick tillbaka till gamla utkast från för flera årtionden sen, och dom vara tre gånger så långa – och tråkiga.‹«

Poesins puls

Augustin Mannerheim medverkar i det här numret av Balder, läs hans fenomenala översättning av Goethes dikt om Gingon, läs också John Swedenmarks kommentar därefter, en text som Augustin Mannerheim speciellt hade bett om.

För fem år sedan var jag på besök hemma hos Brita och Augustin Mannerheim i Linköping, tillsammans med poeten Marie Lundquist. För att samtala om att eventuellt ge ut en bok med den serie uppmärksammade porträtt som deras son Gustaf tagit redan på sextiotalet. (Se Balder nr 1–2/2002). Jag minns hur Augustin, balanserande på en hög kökspall, letade långt in i ett köksskåp efter en speciell sorts kex. Han fann dem och låtsades inte om vår ängslan. Nöjd över att ha en poet att samtala med, berättade han om sitt arbete med en lång dikt av Goethe. I diktens flätliknande uppbyggnad visade Augustin att varje förändring längre ner i dikten fick sin återverkan hela vägen till dess inledning. Han ansikte lyste upp när han märkte att Marie Lundquist visste vad han talade om. Augustin Mannerheim hade gehör för poesins musikalitet, han kunde stora delar av den klassiska musiken utantill. Läs mer om Augustin Mannerheims poesi och forskning om poesi i Swedenmarks understreckare, SvD 6 september 2011. Ett särskilt tack till Staffan Axelsson för hans bilder på Augustin Mannerheim.

Älskade Beckomberga

Detta nummer av Balder handlar om engagemang, men inte skrivet rakt på näsan, mer från sidan. En som både är en ovanligt engagerad människa och kan beskriva vad det kan röra sig om och betyda, det är Marika Annell vid Vägen Ut!-kooperativens arbetsinriktade rehabiliteringsprojekt i trädgården vid Ängås Gård, i Västra Frölunda, Göteborg. En av de mest inspirerande platser som Balder besökt. Marika Annell växte upp i Stockholm och eftersom hennes pappa arbetade med psykiskt sjuka människor på Beckomberga blev den miljön inte skrämmande utan spännande. Läs om Ängås gård på sidan tjugofem i denna Balder.

En höstbalder

Den börjar med »Glömskan« av Alexandra Kronqvist. Anna Sjöstrand har besökt teatrar som spelar för barn och ungdomar, Anders Bergsten heter fotografen. Kristina Mattson som kom med den uppmärksammade boken om landsbygden – Landet utanför – skriver i Balder på samma tema. Att det behövs fler perspektiv än de vi vanligtvis tänker oss när vi hoppas på nytt liv i glesbygden.

Läs Anna-Karin Palms recension av två olika böcker om hur det är att arbeta i samhällets absoluta utkanter. På sidan trettiosju skriver Sofia Tolis om engagemang och fyra sidor senare berättar Margareta Eichenholz om sitt engagemang för barn och hantverk.

Ambivalensens försvarare

Efter »Gingko, Goethe och blad« skriver Carola Hansson om Verner von Heidenstam. Det är lätt att lämna gamla poeter att vissna i tvärsäkra fållor: så var han, visst var han? Läs Heidenstam med nya ögon. Toby Ibbotson är tillbaka, nu med en rapport från Turkiet. Joar Tiberg avslutar Kommentar5 med fyra bilder från sommaren som nyss var. Se hur hela dalgången lägger sig i lommens kupade hand.

Normalitet?

Nästa nummer av Balder kommer ut den 15 december och har normalitet som tema, vad är det, att vara normal? Den tiden kommer också ett Julbrev till alla prenumeranter, de som ska förnya sina prenumerationer påminns om det. Man får även ett kort som föreslår en prenumeration på Balder som årets julklapp. Om det redan nu är dags för er att förnya er prenumeration så gör det: att ge ut en kulturtidskrift med Balders mått gör varje prenumerant värdefull! Minns också erbjudandet i förra numret: nu går det att köpa gamla nummer av Balder till ett förmånligt pris, även det ett finurligt sätt att samtidigt stödja Balder.

God höst bästa läsare!