Men vad gör ni?! Säger jag till två duvor som kuttrar i en nisch under Danvikstullsbron. Jag tar en promenad dagen innan Balder ska lämnas till tryckeriet, måste röra på benen en stund för att komma åt denna kommentar. Väl uppe på bron över kanalen in mot stan ser jag på mannen som går så raskt ett tiotal meter framför mig. Vinröda mjukisbyxor, lindblomsgrön anorak, bruna kängor, svarta handskar, röd ryggsäck och lila toppluva. Kommer att tänka på ett råd hur man kan öva sitt minne; försök att på kvällen innan du somnar erinra dig dagen som gått, börja på kvällen och minns baklänges genom dagen mot morgonen. Vilka människor mötte du, hur var stämningen, vad sa ni? Hur var de klädda? Om du inte minns alla plagg så fyll på med vad du tror, så småningom kommer du minnas allt bättre. Jag har inte tränat så mycket på denna övning, men kan tänka mig att den fungerar.

En dåre fri

»Minnena ligger inte kvar där man lämnar dem. Dem har man släpat med sig genom livets alla kringelikrokar. Som en kälke att dra på, mycket har ramlat av och mycket har kommit till.« Så skriver Beate Grimsrud i sin bok En dåre fri, en helt enastående bok. Jag har läst några sidor i den varje kväll den senaste månaden, samtidigt med arbetet med Balder nr 4/2016. Det är den finaste och mest dramatiska skildring jag läst om hur det är att höra fler röster än den egna i sitt huvud.

Ett samhälles yttre

Som ni märker håller vårt samhälle på att köra allt längre ner i diket. Det gemensamma rummet tycks mer och mer ödsligt. Redan för femton år sedan menade en socialdemokratisk statsminister att en utvidgad välfärd förutsätter ökad tillväxt, först då skulle samhället kunna ha råd att bli mer solidariskt. Det lär finnas en term för det där, när de allra rikaste har så mycket pengar att en del av slantarna av ren gravitation sipprar ner till dem som inga har. Vi har en socialdemokratisk regering som kanske är den enda som skulle kunna komma på tanken och ha idémässiga förutsättningar att verkligen satsa på social rättvisa, men som i sin ängslan förstelnat till höger om mitten.

En människas inre

I en artikel av Jonas Mosskin i Dagens Nyheter på försommaren la vi märke till uttrycket inre hållbarhet, det är upphovet till temat i denna Balder. Kanske inte själva artikeln, men den där inre hållbar- heten. Hur ser samspelet ut mellan samhällets hållbarhet och medborgarnas? Några menar att det är först när samhället kommit upp ur diket och börjar tjäna sina medborgare som dessa kan hitta in till sitt inre och väcka upp sin hållbarhet. Andra att vi först kommer se början på en positiv samhällsförändring när tillräckligt många medborgare på egen hand tagit itu med den inre hållbarheten. Förmodligen ligger det något i bägge aspekterna, vi behöver arbeta från två håll och vi behöver hjälpas åt.

Inre hållbarhet i Balder

Tack alla ni som medverkar i detta nummer av Balder, som med stor insikt, generositet och humor tar oss ett litet steg mot en ökad förståelse av vad den inre hållbarheten kan handla om. Namnen på alla medverkande finns både på sidan tre och på omslagets baksida, tack till er alla för att ni medverkat i denna Balder! Ett särskilt tack till numrets gästfotograf Erik Olsson.

Balder kommer tillbaka

Bästa läsare, tack för att ni följt oss detta märkliga och dramatiska år i världen. Att ni fortsätter läsa, kom- mer ihåg att förnya era prenumerationer och ger bort gåvoprenume- rationer och / eller inspirerar vänner och grannar att börja prenumerera på Balder, det gör att vi kan göra ännu bättre baldrar under nästa år. Först ut är ett temanummer om musik och pedagogik, det når er den 10 mars 2017. Balder önskar er en God Jul och ett Gott Nytt År.

m. a.

Innehållsförteckning