Årets första Balder blir till i norra Hälsingland, snön smälter, talgoxarna sjunger och i skymningen ropar kattugglan. Om någon månad hörs ropet från årets första trana. Vi kan inte låta bli att låta er få läsa om en helt annan fågel, flöjtkråkan, den bor på andra sidan jordklotet, i Australien:
»Den förhärskande synen på fåglar har länge utgått från norra halvklotets arter. Australiens fåglar har dock tvingat ornitologer att tänka om: deras tillvaro präglas inte bara av revirtänkande och konkurrens, utan av samarbete, altruism, empati, lek och sorg. (—)
Flöjtkråkan
Flöjtkråkans sång spänner över fyra oktaver och består av övertoner samt finessen att era toner framförs samtidigt. Dessutom är den en hejare på att härma. Andra fåglar i dess närhet härmas ofta och retsamt av flöjtkråkan, som inte heller drar sig för att skälla som en hund eller gnägga som en häst. Den härmar även mänskligt tal och är listig nog att kunna använda denna förmåga till sin egen fördel när det krävs. Som i fallet med den familj i New South Wales vilken adopterat en ung flöjtkråka.
Familjens barn och hund var förtjusta i flöjtkråkan, men katten blev butter och tålde inte fågeln. När familjen och hunden var utom synhåll försökte katten därför göra slut på den. Flöjtkråkan insåg dock vad som var i görningen, och kallade därför på hunden genom att ropa hundens namn med perfekt härmad människoröst. Hunden kom blixt- snabbt sättandes och katten drevs nesligt på flykten. Och detta inträffade inte en utan flera gånger. (—)
[På norra halvklotet] sjunger hannarna medan honorna lyssnar och gör sina val. Så är det emellertid inte med Australiens fåglar som till stor del är monogama samt lever i sammanflätade familjeband, ofta med kooperativ häckning. Många är dessutom verktygsmakare, och sjunger gör såväl honor som hannar.«
Torgny Nordin om Gisela Kaplans bok Birds minds: Cognition and behaviour of Australian native birds i en Understreckare i SvD 3.2.2017.
Ett särskilt tack
För många år sedan hade vi en intervju i Balder med den amerikanske professorn Raymond Moody, känd för sin forskning kring nära-döden-upplevelser. I ett föredrag han höll talade han flera gånger om olika människor, att »she/he is the most warmhearted person I ever have met«. Hur är det möjligt, tänkte jag, bara en kan väl vara det? Tiden har lärt mig att man kan möta er av den kalibern. Därför kan jag nu också säga att jag är särskilt glad över alla medverkande och deras olika bidrag i denna Balder, tack till er alla!
Bästa läsare
Ett särskilt tack också till alla ni som läser och prenumererar på Balder, utan er vore inte det här projektet alls möjligt. Tack för att ni ger bort gåvoprenumerationer, (bara 250 kr det första året för nya prenumeranter, plus det senaste numret gratis!), tack för att ni lånar hem Balder från er frisör eller vårdcentral för att ni inte kunde sluta läsa och sedan skaffar er ett eget exemplar, tack för att ni tipsar era vänner om Balder, tack för era uppmuntrande mejl och brev till redaktionen. Fråga gärna efter Balder på ert lokala bibliotek och i er bokhandel/tidningskiosk.
Balder nr 1 2017
Stress, musik och minnets öar. Samtal med Töre Theorell • Mats Ahlberg 7
På den allmänna badinrättningen en lördag i januari • Lina Ekdahl 13
Ljudets biologiska faktorer. Om hjärnforskaren Nina Kraus • Anna Hedelius 14
Kammarorgelns melodier • Magnus Haglund 17
Vi är musik. Samtal med Frida Hyvönen • Mats Ahlberg 21
Brushanar, snäppor och skärfläckor • Torsten Green-Petersen 26
Indra och musiken • Anna Hedelius 39
Skåpet • Olga Tokarczuk 45
Den mänskliga faktorn som jazz • Rolf Wohlin 47
Två dikter • Åsa Magnusson 54
Vivaldi i Trollbäcken. Samtal med Vassilis Bolonassos • Mats Ahlberg 59
Vågornas tunga alfabet • Sofia Tolis 64
Förklädd gud • Anna-Karin Palm 66