Virpi Pakinen, dansare
Intervjuad av Anna Hedelius
– Varför blev kroppen din farkost? Du bodde i Jyväskylä i mellersta Finland och började åka skridskor på sjön Domens is. En kroppslig handling …
– Det var egentligen för att jag var så besatt av grubblerierna om gud, existentiella saker, så skridskoåkningen var mitt enda sätt att vila. Jag tänkte för mycket och upptäckte att om jag åker skridskor, då är jag inne i något annat som gör att jag kan släppa tanken ett tag. Istället för att tänka på gud började jag röra på mig. I dag rör jag på mig för att finna något existentiellt.
– När skedde det skiftet?
– Ganska sent…
Pia Kristoffersson, begravningsentreprenör
Intervjuad av Anna-Karin Palm
– I många andra kulturer är det väl fortfarande en självklar del av processen att man har en vaka, att man sitter kring kroppen, eller hur?
– Ja visst. I katolicismen till exempel, där är ju kroppen helt närvarande, den är en naturlig del av allting. Det är märkligt att vi inte har den inställningen. De flesta ser väl den döde på sjukhuset, och då är det oftast det sista man ser. För mig är det en väldigt klinisk situation ändå, www.sildenafilcitrateotc.com/ om man säger så. Jag försöker ofta prata om det här, jag kan ju inte pådyvla någon någonting, men jag försöker ändå belysa att berättelsen blir lite mer komplett om man tar farväl en gång till. Också för att många människor är väldigt rädda för själva begravningsdagen. Men de som har valt att ta farväl en gång till har redan sett kistan, de har konfronterats med den farkost som vi lagt ner personen i och de är mycket lugnare när de kommer till begravningen. Kistan är ju så dramatisk, som objekt.
Kersti Strömblad, läkare och psykoterapeut, blivande Feldenkraispedagog
Intervjuad av Mats Ahlberg
– Nej, man behöver inte skämmas för att man finns till. Det blir inte så storvulet då, men helt okej tycker jag. För min egen del tänker jag att jag inte vet om det är så himla viktigt att jag är läkare. Det är för mig mer av en vehicle, en farkost, för att få vara intresserad och möta en massa härliga människor. Med alla möjliga inställningar till livet, som tar sig fram längs så olika krokiga eller raka vägar. Jag köpte en biljett som kostade
några år av utbildning, sedan fick jag rätten att vara hur nyfiken som helst, klämma på folk och fråga: Hur står det till? ?
Bo Kjellström, massör och samtalsterapeut
Intervjuad av Mats Ahlberg
– Men det är inte bara beröring som väcker minnen?
– Minnen kan triggas igång av alla former av sinnesintryck. En lukt eller färg, ett ansikte eller ett ord. Det är egentligen små gåvor från livet som vill hjälpa oss att komma vidare med något som har skapat ett djupt lås i vår själ. Tänk efter vilka situationer som du brukar gå igång på? Där dina reaktioner egentligen är utan proportion till en aktuell episod? Där finns det ofta »hundar begravda«, minnen som kan bli tillgängliga.