Nyss hittade jag fram till Sara Parkmans hus i Bergslagen. Det är alldeles nyinköpt, på skåpsluckorna i köket syns olika penseldrag med tänkbara färger för framtiden.
Bara detta att foga in det lilla ordet »efter« före ordet kapitalism får en horisont att öppna sig. Mitt intryck är att de flesta människor idag upplever sig leva i ett system som är det slutliga, det eviga och som aldrig kommer att ersättas av något annat
Den här texten reflekterar kring vad det budskapet egentligen innebär. Hur kan vi ens omfatta det? Med hjälp från filosofer som Slavoj Zizek och Hannah Arendt kan vi se både svårigheten i att omfatta nuet, och nödvändigheten i att göra det
Sjön låg i Småland och hette Ryssbysjön. Längst ut påBjörkudden hade mormor och morfar en stuga. För att komma dit fick man gå den sista biten, varma dagar kunde det ligga en snok i gräset utanför trappen.
Den numera 45-åriga tidskriften uppmärksammar centrum i periferin, utan att skrika med. Den som läser Balder förstår att den rådande samhällsordningen inte är den enda tänkbara, att förvandling är möjligt.
Hur kan det komma sig att vi sitter så fast? Under de senaste trettio åren har det blivit allt tydligare att den kapitalistiska modellen inte fungerar, människor mår allt sämre och planeten råmar av smärta.
Krisen utgör inte ett mellanspel i myten, utan speglar en djupgående, irreversibel förändring i hjältens existentialitet. Därför handlar inte heller myten om att »övervinna svårigheter« av vilket slag som helst, utan om en förvandling…