Som manusförfattare samverkar Max Hebert med individer och grupper i samhället. Det kan vara i en gemensamhetslokal på en anstalt med personer som avtjänar fängelsestraff eller runt ett fikabord på ett äldreboende.
Kategori: 2021
Bara för att vi vill att naturen ska ha rättigheter så betyder inte det att det ska vara på ett liknande sätt som för oss människor, vi kan inte låta unga träd ha rätt till samma utbildning som unga människor
En del kommer för att spela, andra för att lyssna. Många kommer för att dansa, eller för att träffa bekanta. På spelmansstämmor kan man träffa folk i alla åldrar. Allt från barn i sitt första levnadsår till den som kämpar sig till en stämma för sista gången, och naturligtvis alla åldrar däremellan.
Den dyker upp ur marken mellan några stora stenar inne i skogen. Fortsätter i utkanten av trädgården, ner under vägen och vidare genom nymarken på andra sidan, på väg mot sjön. Jag går över den flera gånger om dagen, på en smal spång. Ibland i skymningen ser jag koltrasten landa intill.
För hundra år sedan fick landets kvinnor rösta för första gången. Hur såg landet ut då? Vilka var det som kämpade för demokratin på den tiden? Varifrån kom entusiasmen? Hur ser landet ut nu, hundra år senare? Vilka värnar om demokratin idag, var finns entusiasmen?
Ifjol lät vi göra ett trettiotal förstoringar av fotografier ur Mats Ahlbergs nyutkomna bok Levande landskap. Nu visas utställningen på Ljungskile folkhögskola och sedan i Höganäs, Tyresö och Kälen. I Kälen är det också skördefest på en av gårdarna som är med i boken.
I början av maj 1999 stod jag och rökte i kvällssolen på en sandstrand vid Adriatiska kusten. Bakom mig hade det börjat mörkna, men över havet var himlen fortfarande azurblå, med tunna, blodröda strimmor vid horisonten.
För tio, tolv år sedan började jag och en kompis att vandra längs Ljusnan. Det var något vi pratat om sen tonåren. Ibland hade vi tänkt paddla, ibland fantiserade vi om att åka långfärdsskridskor.