Jag läser Johann Haris bok ombord på tåg, medan jag färdas hit och dit i landet, och det är ganska besvärligt. Inte för att boken skulle vara svårläst, tvärtom. Men den ger mig ett behov av att ropa rakt ut eller läsa stycken högt för mina medpassagerare: det här måste ni lyssna på!
»Det är som New York. Som Paris. London. Du kan inte hitta det på Östermalm. Tvärdött på Östermalm klockan sex. I Husby var det puls. Både negativt och positivt.
Var tredje kvinna och var femte man över sjuttiosju år besväras av ångest. Även depression är så vanligt bland äldre personer att det kan beskrivas som ett folkhälsoproblem, enligt en ny rapport från Folkhälsomyndigheten och Aging Research Center, A R C .
En gång i tiden arbetade jag i ett bageri. Vissa eftermiddagar kom en en ung man dit, han frågade om han fick sopa golvet. Han sopade stilla och noggrant med den breda sopkvasten, samlade mjöl och smulor i små högar på det mörka marmorgolvet.
Enligt Hari tar en av fem vuxna i USA minst ett läkemedel för psykiatriska problem och en av tre vuxna i Frankrike tar ett antidepressivt läkemedel, medan Storbritannien har nästan högst antal användare i världen.
Barndomsupplevelsernas mönster och sekvenser är inbyggda i mig. I barndomens erfarenheter finns det förborgat som stimulerar min kreativitet. Min far är född i Skyttmon och uppväxt i Jämtland.
När Hanna Hallgren ger ut sin tionde diktsamling blir läsarna inbjudna på söndagsmiddag inom rinnande vattenväggar. Inbjudna att delta.