Jag läser Johann Haris bok ombord på tåg, medan jag färdas hit och dit i landet, och det är ganska besvärligt. Inte för att boken skulle vara svårläst, tvärtom. Men den ger mig ett behov av att ropa rakt ut eller läsa stycken högt för mina medpassagerare: det här måste ni lyssna på! Jag behärskar mig och läser vidare allt mer upprörd, för att inte säga uppviglad. Det här är en bok som borde läsas av alla som någon gång varit deprimerade eller känner någon som är det, men även av alla som funderar över hur vi ska kunna förändra vårt nuvarande sätt att leva till något mer människovänligt.
Johann Hari är en brittisk journalist och författare, som själv har lidit av depression och ångest sedan barndomen. Den personliga nivån är utgångspunkt i hans bok Lost Connections som utkom 2018, en titel som på många sätt ligger närmare bokens kärna än den ganska krångliga titel boken fått på svenska: Depression – det är inte bara du: diagnos på ett omänskligt samhälle (Bazar Förlag 2019, översättning Olov Hyllienmark). Hari berättar hur han som artonåring fick veta av sin doktor att hans depression berodde på en kemisk obalans i hjärnan – för låga nivåer av serotonin – och att det fanns läkemedel som kunde återställa serotoninbalansen och göra honom frisk. Han beskriver lättnaden det innebar att inse att det inte var hans eget fel att han var så ledsen och ångestfylld, ingen personlig svaghet utan ett mindre »fel« i hans hjärna. Han började ta de antidepressiva pillren och mådde genast bättre – vilket förstås var en ofattbar glädje. Men efter några månader märkte han att hans nedstämdhet och oro började komma tillbaka, och efter ett läkarbesök fick han en högre dos.
[pullquote]Hur kommer det sig att jag fortfarande så ofta är deprimerad, trots att jag tar antidepressiv medicin?[/pullquote]Så här fortsatte det i många år, ursprungsdosen på tjugo milligram hade till slut blivit sextio milligram. Hari gick upp rejält i vikt och hade problem med svettningar, men det var biverkningar han var beredd att leva med så länge han slapp den smärtsamma depression och ångest som hade förlamat honom under en stor del av hans uppväxt. Han blev, som han säger, en hängiven supporter av antidepressiva läkemedel, så kallade ssri-preparat. Men när han närmade sig trettio började Hari undra: Hur kommer det sig att jag fortfarande så ofta är deprimerad, trots att jag tar antidepressiv medicin? Varför kommer känslan av meningslöshet ständigt tillbaka, trots högre och högre doser? Han började också fundera över hur det kom sig att allt fler människor världen över tycktes lida av depression och behövde antidepressiva eller andra psykofarmaka för att alls fungera i vardagen.
Enligt Hari tar en av fem vuxna i usa minst ett läkemedel för psykiatriska problem och en av tre vuxna i Frankrike tar ett antidepressivt läkemedel, medan Storbritannien har nästan högst antal användare i världen.Och enligt Socialstyrelsens statistik har användningen av antidepressiva läkemedel ökat med tjugofem procent i Sverige sedan 2006. År 2018 hade sju procent av alla män och tretton procent av alla kvinnor någon gång hämtat ut ett antidepressivt läkemedel på apotek. Cirka en miljon människor tar idag antidepressiva i Sverige. Den högsta konsumtionen finns bland människor över åttiofem år (!), men den största ökningen sker bland barn och unga.
Läa hela artikeln i Balder