Kanske har jag glömt en bok i sovrummet, det är alldeles mörkt och jag tänder inga lampor. Min hand söker trappans ledstång, fötterna hittar trappan, steg för steg
I tider av specialisering, koncepttänk, mätbarhets-hets, filterbubblor, åsiktskorridorer, ekologisk kris och utmattning, lyfter Balder blicken och söker helhetsperspektiv.
Nyss hittade jag fram till Sara Parkmans hus i Bergslagen. Det är alldeles nyinköpt, på skåpsluckorna i köket syns olika penseldrag med tänkbara färger för framtiden.
Bara detta att foga in det lilla ordet »efter« före ordet kapitalism får en horisont att öppna sig. Mitt intryck är att de flesta människor idag upplever sig leva i ett system som är det slutliga, det eviga och som aldrig kommer att ersättas av något annat
Den här texten reflekterar kring vad det budskapet egentligen innebär. Hur kan vi ens omfatta det? Med hjälp från filosofer som Slavoj Zizek och Hannah Arendt kan vi se både svårigheten i att omfatta nuet, och nödvändigheten i att göra det
Sjön låg i Småland och hette Ryssbysjön. Längst ut påBjörkudden hade mormor och morfar en stuga. För att komma dit fick man gå den sista biten, varma dagar kunde det ligga en snok i gräset utanför trappen.
Den numera 45-åriga tidskriften uppmärksammar centrum i periferin, utan att skrika med. Den som läser Balder förstår att den rådande samhällsordningen inte är den enda tänkbara, att förvandling är möjligt.