»Nu sitter jag dock här med en ny bok om trädgård: Mästarnas köksträdgårdar (Arena) med text av Bella Linde och bilder av Lena Granefelt. Och det är ändå något med den. Trots att bilderna är just det där vackra, dimmigt mjuka uppvisandet av skörd och resultat. För här finns också en verklig människa med.
Kategori: 2022
»Vi har ungefär 140 olivträd. De är gissningsvis nästan hundra år gamla, planterade på diagonalen med sex till tio meters avstånd mellan varandra. Medan olivträd vid havet kan se ut nästan som dvärgträd har träden uppe hos oss hög stam. Det är för att inga getter ska kunna klättra upp i dem.
Vad är det som gör att blicken drar sig mot vissa träd och att man ibland knyter känsloband till granar och ekar som är starkare än en del band man knyter till människor? Att man ibland fäster sig vid en gammal martall som hade den en själ?
Upprinnelsen är lika enkel som den är praktisk: bokbindningsverkstaden på Kristofferskolan behövde efter mer än trettio år nya stolar. Det var en tidsfråga innan de gamla stolarna på allvar skulle börja gå sönder och att när det väl hände göra ett nödinköp framstod som ett dåligt alternativ.
En tisdag alldeles i början av maj, hemma hos Cecilia och Leif Öster på deras gård i Fors, någon mil norr om Avesta. Vi har fått lunch, snart sätter jag på bandspelaren för att be dem berätta om platsen, om skogensroll, om köksbordet byggt av tio olika träslag.
På den tiden när jag arbetade i en trädgård med många besökare gällde det att svara när frågorna kom, helst inte tveka. Den blå blomman där nere vid komposten? När blommar hortensian? Får man plocka av vinbladen?
Tar en promenad upp genom skogen bakom huset för att hitta den här texten. Mest tallar som snart är i min ålder, enstaka humlor i blåbärsriset. Våren har saktat in, men grönskan tvekar inte, en gök ropar i öster. Det handlar om träd i denna sommarens Balder