Kanske har jag glömt en bok i sovrummet, det är alldeles mörkt och jag tänder inga lampor. Min hand söker trappans ledstång, fötterna hittar trappan, steg för steg
Mats Ahlberg
Nyss hittade jag fram till Sara Parkmans hus i Bergslagen. Det är alldeles nyinköpt, på skåpsluckorna i köket syns olika penseldrag med tänkbara färger för framtiden.
Sjön låg i Småland och hette Ryssbysjön. Längst ut påBjörkudden hade mormor och morfar en stuga. För att komma dit fick man gå den sista biten, varma dagar kunde det ligga en snok i gräset utanför trappen.
Hon hette Gertrud och föddes på andra sidan nittonhundratalet, växte upp i Vetlanda, hade två syskon, pappa var plåtslagare. Gertrud träffade Gunnar som varit sjöman och nu var maskinist på Nässjö bryggeri
En gång i tiden arbetade jag i ett bageri. Vissa eftermiddagar kom en en ung man dit, han frågade om han fick sopa golvet. Han sopade stilla och noggrant med den breda sopkvasten, samlade mjöl och smulor i små högar på det mörka marmorgolvet.
Domherrarna lyfter och landar. Minus två, frost och pudersnö när jag passerar sjön på promenaden en dag i början av november.
I april i år utkom boken Osebol av Marit Kapla. Osebol är en by vid Klarälven i norra Värmland. I boken får vi möta så gott som alla byns vuxna invånare, intervjuade av Marit Kapla som själv är uppvuxen i Osebol.
Ibland sitter vi samtidigt på trappen. När jag öppnar dörren flyger den upp från den grå brädan, men när […]