Cykeln var orange, den var gammal och kom från någon i släkten, hade målats om innan hon fick den. Orange och vit, sadel i grå fuskmocka. I det gamla livet hade cykeln hetat Pollux och varit häst
I skogen finns våra rötter. Kanske till och med en del av folksjälen. Träden och skogen finns i våra efternamn, susar i konst och litteratur. Till och med i Stockholms tunnelbana speglas en sjunken skogsvärld.
Säkert minns ni »Skogen vi ärvde«, Maciej Zarembas artikelserie om skogen i DN 2012. I artikelserien fanns en intervju med Mikael Karlsson och Martin Jentzen. Det har gått fem år sedan dess och en dag i april träffar vi Mikael Karlsson.
Det är också vad denna skogsbalder vill bidra till. Vid sidan om att med hjälp av artiklarna om naturnära skogsbruk väcka er uppmärksamhet på vad som faktiskt händer i skogen just nu, att den i en rasande fart är på väg att försvinna.
Myrorna gör det, räven förstås, liksom haren, älgen och rådjuren. Säkert också grävling, lo, järv, björn och varg. Tar stigen genom skogen.
Det är en torsdag förmiddag i början av februari. I morgon ska Frida Hyvönen ha konsert i Jönköping,
på lördag i Örebro och nu ska hon vara på väg hit till Malmgården på Söder för en intervju i Balder. Hittar hon, hinner hon?
Då jag var pojk och fick min första egna fågelbok av farfar en jul blev jag mer eller mindre omedelbart förvandlad. Året var förmodligen 1963. Det var Fugle i farver eftersom det var i Danmark.