Indra trummar

Vidunderligt och märkligt är att få uppleva hur en människa blir till och försöka begripa hur hennes sinnen och känsloliv utvecklas. Jag är inte psykolog, inte läkare, inte ens musiker på heltid, men jag är mamma till fyra barn och intresserad av psykologi, läkekonst och musik. Det här är berättelsen om hur jag gick en kurs på Kungliga Musikhögskolan samtidigt som jag väntade och födde mitt fjärde barn. Det här är berättelsen om hur jag lät barnet mitt bli till forskningsföremål i en empirisk och teoretisk studie kring vad musik kan göra för den ännu inte utvecklade hjärnan och kroppen.

Många före mig har fascinerats av det helt lilla barnets sensoriska medvetande. Det finns mängder av studier som visar att musik är både välgörande och utvecklande för själ och kropp. Ändå är musik som terapimetod inte särskilt utbredd i Sverige. Den allmänna tendensen är märkligt nog att musiken får mindre plats i vård, omsorg och skola.

Trygghet och välmående. Det är det jag i första hand vill skänka min dotter via musiken

Trygghet och välmående. Det är det jag i första hand vill skänka min dotter via musiken. Min dotter som heter Indra och som föds in i en stor familj, sju år efter den yngsta av sina tre bröder. Musiken är redan under fosterstadiet en naturlig del av hennes liv. I vårt hem har den en framträdande plats. Sång, piano och gitarr, trummor, flöjter och stråkar – ingen av oss är proffs, men alla hängivna amatörer.

Tiden då Indra ligger i magen är tämligen turbulent. Hon är ett inte planerat barn och det finns tvivel, framför allt hos fadern, på om han ska orka med ännu en familjemedlem. Själv tvivlar jag aldrig, men graviditeten är för mig en ensam tid, en tid delvis präglad av oro. Oro som jag hanterar genom att tala och sjunga för barnet i magen. Det är så jag knyter kontakten inåt, det är så jag försöker lära känna mitt barn och få henne att känna sig välkommen till världen. Det känns fullkomligt naturligt. Dessutom är det förankrat i forskningen. Hos ett tjugo veckor gammalt foster är hörselorganen utvecklade och fostret växer i en tillvaro full av ljud. Moderns hjärtslag, blodcirkulation och röst, liksom fostrets egna hjärtslag och rytmiska kroppsrörelser bildar ett slags ljudmatta. Det ofödda barnet blinkar reflexmässigt då det utsätts för häftiga ljud och från sjunde graviditetsmånaden kan foster vänja sig vid upprepade ljud. Spädbarn kan redan när de är några dagar gamla visa tecken på igenkännande om de får höra samma musik som under fostertiden. De kan särskilja moderns röst från främmande personers samt förmår känna igen skillnader i tonhöjd, intervall samt transponerade melodier.

Till tonerna av Tord Gustavsen jazztrio föds Indra tidigt en söndagsmorgon i vårt hem. Ganska snart påbörjar jag mitt metodiska »arbete« på musikens område. Jag har varje dag en sångstund med henne, ofta på morgonen, då hon är pigg och vaken. Den alltid återkommande låten jag sjunger under dessa stunder är »You’ve Got a Friend« av Carole King, en låt som har följt mig genom livet. För Indra sjunger jag låten a capella. Redan när hon bara är några dagar gammal är det påtagligt att hon hör min sång. Det är också tydligt att hon förstår att ljudet kommer från mig och att hon lyssnar till det hon hör. Hon håller sin blick stadigt fästad vid mitt ansikte och vid bara några veckors ålder försöker hon forma sin egen mun på samma sätt som jag, samt ge ifrån sig egna ljud, »sjunga« och röra på armarna.

Läs hela artikeln i Balder