Integritet

Jag går på jakt efter ett ord: i-n-t-e-g-r-i-t-e-t. Ordet undflyr mig lika mycket som dess betydelse. Trots att dess förekomst i cyberrymden tycks vara nästan lika talrik som stjärnornas vimmel (3 950 000 träffar på Google) tycks ingen riktigt veta vad det betyder. Jag börjar därför med en mera saklig dissekering, baserad på det grammatiska. Plockar upp varje enskild beståndsdel i ordet och sätter samman dem igen. Tio bokstäver, fyra stavelser, sex konsonanter, varav en upprepas inte mindre än tre gånger, fyra vokaler, alla dubblerade. Sammantagna bildar de ett främmande läte, en smula hårt och kantigt. Som för att tydligt visa att porten är stängd inleds ordet till och med med en negation – inte. Därpå följer morrandet från en vakthund – gr … Det är som om ordet självt vill gestalta sin innebörd av något oantastligt, oberoende. För den som ändå till äventyrs vågar sig förbi, väntar ännu ett hinder att klättra över, ett orubbligt rakryggat I, och till sist en svårforcerad trio, två identiska axelbreda vaktposter och mellan dem ett E som vänder ryggen till och sträcker ut alla sina tre armar åt andra hållet som ville det peka på en utgång. Ändå dristar jag mig till att lyfta upp ordet från papperet och lägga det i munnen. Finner att det är en smula hårdtuggat. Och att det lätt fastnar på läpparna och liksom måste spottas fram för att de många konsonanterna riktigt ska komma till sin rätt. Ett argt ord alltså, ett taggtrådsord som sticker på tungan och skapar små vassa vindilar i utandningsluften.

 Idén om integritet är ett ont, det är den som isolerar människor från varandra

Så långt ordets själva fysiska kropp. Men hur utläser vi det ? Vad menar vi när vi säger att en människa har integritet? Att hon står fri från andras påverkan ? Eller att hon är sig själv nog ? Orden tycks pendla mellan positiva och negativa poler. Jag frågade en gång en fotograf, en som i själva tagningsögonblicket ofta måste tränga sig på och bryta sig innanför den personliga sfären, om hur han såg på ordet. Kanske var det därför föga förvånande att han menade att vi bär på en förfalskad idé om människans integritet som kanske mest handlar om vår rädsla för oss själva. Idén om integritet är ett ont, det är den som isolerar människor från varandra. Integritet är stillastående och död, så långt bort från livet som man kan komma, menade han. Vänder jag frågan mot mig själv svarar jag att ordet också kan beteckna den nödvändiga osynliga linjen som man ibland nödgas dra kring sin person, för att finna sitt eget andrum och inte ständigt perforeras av andras påståenden och åsikter. Kanske kan det tolkas som en avstängdhet, men ofta kan det istället handla om att bygga något slags helhet av det där lappverket av motsägelser som livet är. Ombyggnad pågår alltså. Den kan inte ske i totalt enrum, men heller inte under en ständig beskjutning.

I språklabyrintens jaktmarker är mitt främsta jaktvapen ordboken. En av de mest oumbärliga är också en av de äldsta: s ao b – Svenska Akademiens ordbok, nyckeln till ordens ursprungliga källa. Där läser jag följande  om ordet jag söker: [jfr. t. integrität, eng. integrity, fr. intégrité,; av lat. integritas, oskadat l. ofördärvat tillstånd, hederlighet, oförvitlighet, avledn. av integer, oskadd, ofördärvad, hel, hederlig, oförvitlig, av in- (se in-, pref) o. stammen i tangere (se tangera)]. Som alltid när man börjar söka efter ordens ursprung öppnar sig en avgrund av betydelser och härledningar ut och in genom alfabetets alla irrgångar. Det är oemotståndligt ! Det som började i något okränkbart och oberörbart pekar alltså till sist fram mot en tangering,

Fur + skinny jeans + platåskor Pälsar är i allmänhet mycket tung, så för att undvika låta folk ser mycket uppsvälld, du måste bära byxor tunnare, är mycket lämplig detta svarta skinny jeans Balklänning.

http://vash-style.com/link-post-example/