Bildpedagogen Ashraf Atraqchi pekar på sitt ansikte, sluter ögonen och för sedan blyertspennan över det stora papperet i svepande rörelser. Blunda medan ni ritar, säger han till gruppen av barn som sitter runt bordet och följer honom med blicken. Han upprepar instruktionerna på arabiska och engelska, och tolken Maisoun förtydligar vid hans sida.

Vi är på Barnkulturcentrum i Nyköping och det är en fredagsmorgon i februari. Det har snöat intensivt några dagar och staden är långsam och omständlig, inbäddad i drivor och vallar, man får halka fram i snömodd och bilarnas däck spinner och slirar. Barnen har kommit pulsande från skolan där de håller till om dagarna. Sju barn. De kommer från Syrien, Eritrea, Sydafrika och Thailand och har alla varit i Sverige och Nyköping ett antal månader och går i den kommunala mottagningsverksamhet som kallas Nykomsten. Här får de gå under sex till åtta veckor medan pedagoger kartlägger deras kunskaper och ger dem en första introduktion i det svenska språket och samhället. Om ett par veckor kommer den här gruppen att skingras då de skall slussas ut i den vanliga grundskolan i Nyköpings olika stadsdelar. Men just idag sitter barnen och tecknar med slutna ögon. Koncentrerat och prövande för de pennorna i stora rörelser över pappersarken. Sedan öppnar de ögonen och Ashraf visar hur man med tuschpennor och vaxkritor kan färglägga, göra mönster och arbeta vidare med de olika former som slumpartat uppstått på papperet. Övningen innehåller ett växelspel mellan att jobba förutsättningslöst med slutna ögon, och medvetet med öppen blick.

Barnkulturcentrums ateljé ligger inhyst i en gammal småskola bakom Nicolaikyrkan och stadsbiblioteket, invid Nyköpingsån. Ute är det kallt, världen grafisk, svartvit och skugglös, men de breda marmortrapporna i den gamla skolan leder upp till rum där det är ljust och varmt. Bildpedagogen Ashraf har satt på musik. På borden ligger lysande röda vaxdukar och i taket hänger tygvimplar. I fönstret står en brokig skara handdockor med pärlögon, garnhår, guldkronor, mantlar och spetsklädnader. Det grova trägolvet har färgfläckar. Mot väggen står stafflier lutade. Hyllor är sprängfyllda med konstnärsmaterial, papper, pannåer, färg och kartong. Här finns en snickarbänk och ett verktygsskåp. Drejskivor och arbetsbord, en stor vävstol och lådor med tygstuvar, garner och mattrasor. I rummet intill täcks en hel vägg av bokhyllor som rymmer ett konstbibliotek, och här finns ett stort bord att fika runt och en lekhörna fylld med utklädningskläder och leksaker.

Några dagar tidigare har jag träffat Lisbeth Sommarström som är chef för Barn och Unga på Kultur & Bibliotek i Nyköpings kommun. Hon var med då Barnkulturcentrum startade som ett projekt 2003. I huset fanns då redan ett litet museum med konstnären Harald Gripes fantastiska modellteatersamling och det hade under en längre tid funnits idéer om att göra något mer i huset och försöka samla olika former av barnkultur under samma tak. På prov byggde man upp en skaparverkstad, en drop-in-verksamhet dit barn och deras föräldrar kunde komma under vissa helger och lov.

Läs hela artikeln i Balder