Jag öppnar ett nummer av Balder och kliver rakt in i Mats Ahlbergs värld. I den första texten traskar Mats ner till brevlådan en vårvinterdag, genom hans blick ser jag ekorren som springer över snön mot fågelbordet med solrosfröna. Jag känner dagsmejan under hans skosulor när vårsolen värmer snön. Den får Mats att fundera över dagsmejan inom oss, hur en soluppgång – eller ett ögonkast – kan nå in och värma den frysande själen. Så startar han en tankestafett i text och bild över sidorna.

På väg till den här intervjun tänker jag på Mats texter och hur de på ett stillsamt sätt slår an tonen för tidskriftens karaktär. Att få se världen med någon annans ögon, få lov att förundras och reflektera över livet tillsammans med någon annan. Mats Ahlbergs vardag föder tankar som blir nya teman i Balder. Det är svårt att se var Mats slutar och Balder börjar.

– Det är väl det som är styrkan och svagheten, säger han med ett strävt litet skratt när vi ses.

Men nu är en förändring på väg. Vid årsskiftet lämnar Mats över rollen som redaktör till kulturjournalisten och författaren Anna Hedelius.

Bakom ett plank på Söder i Stockholm ligger Malmgården, en oas av grönska mitt i storstan. Här träffar jag Mats och Anna. Det är fortfarande varmt i luften, oroande varmt för att vara oktober, men caféet i växthuset har öppet och säljer biodynamiskt odlade grönsaker, smörgåsar och kaffe. Bakom disken står Inger Möller, hon hälsar varmt på Mats och Anna och småpratar om ditt och datt. Det är familjär stämning och intill vårt bord mognar tomaterna.

– Det känns stort att få ta över efter Mats, säger Anna. Hur tar man över ett livsverk?
Hon svarar själv att det kan man inte göra. Man måste skapa något eget av det som finns.
– Det går ju inte att låtsas vara Mats, det finns bara en Mats. Jag är någon annan, som förhoppningsvis både kan behålla Balders anda och se saker från nya perspektiv.

Mats kommer med en mild protest:
– Även om det varit min tidskrift på ett sätt, så är alla som varit med genom åren delaktiga. Grupparbete är kanske ett tråkigt ord men det beskriver vad Balder är!

Hur kommer ett nummer av Balder till, undrar jag. Kan texterna dra iväg åt olika håll och bli svåra att hålla ihop till ett tema?

– Nej, tvärtom, säger Mats. Jag kan nästan bli förbluffad över hur saker faller på plats.

Mats har tur så ofta, säger han. Han springer på saker. Ett tema kan födas ur några rader på Facebook.

– Jag ringer upp personen: Det här kan bli en text, säger jag. Tror du det, säger dom, ja, jag kan väl försöka. Och så blir det jättebra.

Eller som när Mats såg en intervju med författaren Elin Anna Labba, som skrivit en ny bok om hur dammbyggen sargar det samiska landskapet.

– Reportern avslutade intervjun med att slå fast: Men vi behöver ju ändå el. Underförstått: Nu får ni väl maka på er.

Kommentaren och något i Elin Anna Labbas ordlösa reaktion fick Mats att kontakta henne.

Läs hela artikeln i Balder