Dokumentärfilmaren Mikael Kristersson lämnade sin trygga filmboning hemmavid och antog nya utmaningar på andra sidan klotet. Det resulterade i filmen earth: muted som biograflanserades på Folkets Bio i höstas och hade SVT-premiär den 9 januari. Filmen finns kvar på SVT-Play till 8 juli.

Det är nu ett antal år sedan producenten Oscar Hedin besökte mig på en fika i vår trädgård i Falsterbo för att presentera en filmidé. Han ville att vi tillsammans skulle producera en dokumentär om problematiken kring försvunna pollinerande insekter i ett fruktodlardistrikt i provinsen Sichuan i södra Kina. Där har bönderna tvingats lära sig att klättra runt i fruktträden och handpollinera blomma för blomma. Detta sedan både bin och vilda pollinerare nästan helt försvunnit efter decennier av besprutning mot »skadeinsekter«.

Erbjudandet var lockande, att jag som gammal analog »gräv-där-du-står«-filmare nu skulle spela in en film på andra sidan klotet! Och jag hann tänka »vad skönt att få koncentrera mig på filmfotot och slippa ansvaret för helheten«.

Men riktigt så hade Oscar inte tänkt sig. Han hade lyckats finansiera en minimal budget för projektutveck- ling och som småbarnsförälder hade han själv svårt att vara borta längre perioder, »så jag tänker att du ska resa själv och jobba ihop med en kinesisk tolk, så diskuterar vi på Skype under kvällarna«.

Så blev det. Jag landade en vinterdag i 17-miljoners- staden Chengdu och mötte där Sunny Yu Ma som kom med ett plan från Beijing. Sunny skulle visa sig vara mer än tolk, hon var filmutbildad i England och arbetade normalt som tv-producent. Oscar hade bett henne att i förväg göra en ordentlig research i fruktodlardistriktet Hanyuan, en naturskön dalgång mellan höga bergskedjor cirka trettio mil söder om Chengdu. Sunny hade engagerat en chaufför från trakten och han mötte upp med sin lilla minibuss vid flygplatsen.

Vårt lilla team kom sedan att samarbeta under fyra spännande vistelser på vardera tre–fyra veckor och vid olika årstider. Under dessa perioder, långt från normala turiststråk, träffade jag inga andra västerlänningar (jo, en enda, en kvinnlig belgisk stillbildsfotograf som också skulle skildra handpollineringen). För mig kändes det privilegierat att – trots obefintliga kunskaper i det kinesiska språket – få komma nära en fjärran bondekultur på ett sätt som är omöjligt när man reser som turist eller för den delen som ett stort filmteam.

Oscars idé var att vi i filmen genom några familjer skulle skildra problematiken kring den ekologiska kris som en långt gången pesticidbekämpning och monokulturodling medfört. Sunny hade redan engagerat fruktodlaren Cao och hans familj, liksom biodlarfamiljen Che och Zhang. Och på andra resan träffade vi körsbärsodlaren Ye och hans familj, långt uppe i bergen ovanför dalen.

Sunny var alert med mikrofonbommen och gjorde snabba sammanfattande översättningar av dagstagningarna. På kvällarna visade vi material för Oscar och diskuterade filmens uppbyggnad.

En bidragande orsak till att vi kunde skildra familjerna på ett avslappnat sätt, var att jag filmade med en liten digital kamera som de medverkande glömde bort efter ett tag när kontakten väl var etablerad. Från andra resan blev det varje gång kära återseenden med familjerna. Och vi bjöds in att dela deras vardag och helg med oförglömliga matminnen från det sichuanska köket. Ja, mina vistelser i Kina har skapat bestående intryck!

Läs hela artikeln i Balder