Den 17 december 2007 beslöt kommunfullmäktige i Bollnäs att sälja Brotorget, stadens torg, till ett danskt företag som ville bygga en Galleria. Det är i stort sett omöjligt att i detalj

redogöra för vad som sedan hände under det följande 7 åren. Skandalen var ett faktum från dag ett. Alla slags lagstridiga, trolösa och/eller korrupta åtgärder genomfördes. Ett självrådigt
kommunalråd (O. Nilsson-Sträng, då S) drev under lång tid en egen agenda, skrev egna tilläggsavtal och intrigerade hejdlöst. Övriga folkvalda traskade snällt efter. Beslut fattade i demokratisk ordning ignorerades. Nya exploatörer kallades in när de gamla tog slut. Hårresande förslag på byggnationer presenterades.

Komiken var ibland påtaglig.

En ny politisk majoritet såg till att kommunen till slut ficktillbaka torget. Därefter har något slags limbo-läge inträtt, torget ligger ännu halvfärdigt, traumatiserat, liksom för fäfot. Skandalen numera asfalterad, en liten rad vanskötta träd står kvar, och under dem just nu, ironiskt nog valstugor. Men ingen politiker i någon av dessa kan svara på vad som ska hända härnäst. Det har förekommit arkitekttävling, medborgarförslag, opinionsundersökningar.

Men ingen vet. Det enda som står klart är: Man ska inte sälja ett torg. Det är mycket dumt. Nedan några av mina insändare under åren, utan litterära anspråk.
t. t.

Grobianer!
Det är väl bara i Bollnäs som politiker kan reflektera på att sälja ut stadens torg!?

Bollnäs som en gång var en liten stad med viss karaktär, full av minnen från flottning, järnvägsbyggen, laxfiske, har stadens politiker och planerare lyckats förvandla till något som mest liknar en kulturlös förort till Sundsvall. Man rev hela östra stadsdelen med dess oersättliga timmerhus, man rev järnvägshotellet, man byggde bort kontakten med älven.

Nu gäller det Brotorget, stadens enda torg, bollnäsbornas offentliga rum, som är en plats för många aktiviteter, en plats där människor kan röra sig fritt. En plats för folk, en egen plats, inte ägd av någon annan. Faktiskt en plats för demokrati.

Just där – naturligtvis! – vill man nu låta ett privat danskt konsortium bygga en galleria. Kanske kan man sedan muta hm eller någon annan skräpkedja komma på en vit häst för att etablera sig. Äntligen! Väktare kommer att köra ut konsumenterna vid stängningsdags.

Som om en galleria är vad Bollnäs behöver! Som om det råder brist på gallerior i denna värld. Vi behöver detta torg.

En gång kallade jag bollnäspolitikerna grobianer i en intervju. Det var lite slarvigt sagt och många blev upprörda. Nu vill man absolut bevisa att jag hade rätt. Men inte ens jag hade kunnat föreställa mig detta.

(maj 2007)

Politikern som inkastare
(svar till Ingvar Persson, M)
Jag hyser förstås inget »agg« mot Ingvar Persson (m). Han är politiker. Det här är ingenting personligt.

Jag tycker dock att han varit lite väl generös mot den danska exploatören. När någon frågade honom varför gallerian måste ligga just på torget, sa han bara: Dom ville ha den där!

Han råkade dessutom uttrycka sig väldigt lustigt under mötet om Brotorget. Han utropade, om de förbisusande härjedalsturisterna på 83:an: »Vi måste få stopp på de där människorna!« Ordagrant.

Jag såg då för min inre syn Ingvar Persson som trafikpolis, viftande med armarna i ett desperat försök att få bilisterna att stanna och shoppa i Bollnäs. Det blev bara så omåttligt komiskt.

Man måste väl få skratta?

Men om vi ska tala allvar: Är det inte lite märkligt att politiker ska engagera sig i var och hur mycket folk handlar? Särskilt moderater brukar annars ta fram brösttonerna och hävda att politiker inte ska lägga sig i nästan någonting! Den enskilda människans fria val är heligt!

Läs mer i Balder