De förvildade Lärkorna sjöng i de nio korna när bottnen kallade under isen. Det var så lätt. De gick och gick. Förvildade. Å, frihet! Följdes bara åt på den stora blå mjölkens nya sjö oändlig, sprang som i en enda dunkel kropp med gråljuset släpande i hålet, horisonten var betäckaren, en rygg som höll ut...