»Sorgen över det vi som människor gör mot världen, över den förlust som pågår varje sekund omkring oss är inte en enkel sorg att hantera. Det är en ensam sorg eftersom den är maktlös inför majoritetens ointresse för det som försvinner. Det är en sorg som är svår att uttrycka eftersom den rör sig utanför ramarna för vad vår kultur erkänner som sörjbart. En roman som hjälpt mig att tänka kring denna sorg är Om du fick tänka dig ett hem av poeten och författaren Birgitta Lillpers.«

Jag åker med tåget genom Jämtland, Härjedalen, Hälsingland, Gästrikland, Dalarna, ser ut över skogsland och berg, sjöar och vattendrag. Överallt är det stora fläckar i landskapet, kalhyggena brer ut sig, och de träd jag ser växer i symmetriska rader uppdelade efter trädslag, alla stammar i samma tjocklek. När medierna pratar om skogsbruk och avverkning är det för de flesta abstrakt, men från tåget jag färdas med blir det uppenbart vilken omfattning det handlar om. Timme efter timme far jag genom detta söndertrasade landskap. Det är ett landskap präglat av en våldsamhet som är svår att ta in. Idag finns knappt något kvar av den urskog som tidigare täckt stora ytor av landet. Är något av det jag ser fortfarande riktig skog? Jag tänker: Vem känner idag ens igen en riktig skog?

De psykologiska konsekvenserna av människans exploatering av omvärlden, och den förlust vi idag ser när det kommer till mängder av arter som dör ut, miljöer som försvinner, ekosystem som kollapsar, och den kris vi börjar uppleva som ett svar på klimatförändringar ger upphov till många starka känslor. Inom psykologin pratas det idag om klimatångest, om miljömässig sorg, känslor kopplade till en situation som på många sätt framstår som hopplös.

Sorgen över det vi som människor gör mot världen, över den förlust som pågår varje sekund omkring oss är inte en enkel sorg att hantera. Det är en ensam sorg eftersom den är maktlös inför majoritetens ointresse för det som försvinner. Det är en sorg som är svår att uttrycka eftersom den rör sig utanför ramarna för vad vår kultur erkänner som sörjbart.

En roman som hjälpt mig att tänka kring denna sorg är Om du fick tänka dig ett hem (Wahlström & Widstrand 2010) av poeten och författaren Birgitta Lillpers. I Lillpers skrivande finns sorgen ofta som ett underliggande tema och i hennes senare verk har den kommit alltmer upp till ytan. Det handlar om sorgen över vad vi gör mot vår omvärld, och om svårigheten och maktlösheten i att som människa befinna sig i detta tillstånd av destruktion. I Om du fick tänka dig ett hem finns det, precis som i verkligheten, en tvångsmässighet hos människan att förstöra allt som är orört. Mark, skog och vatten är varor, att köpa och slita. Över landskapen rör sig produktionens strålkastare, på jakt efter nya platser att exploatera. Romanen följer Volmar Frank, från början en revoltör men numera passiviserad av sorg över civilisationens tvångsmässiga förstörelse av allt. Han försöker leva utanför samhället och ockuperar ett gammalt övergivet kraftverk i vad som framstår som en norrländsk avfolkningsbygd.

Läs hela artikeln i Balder