Feathers


Ahmed Ezzat Porträtt av Demiana Nassar, tryck på  gammal kartong.

I Egypten har en film om fattigdom rufsat om fjädrarna på  vissa politiker och skådespelare. Filmen, som heter just Fjädrar, eller Feathers; Rish på arabiska, är ett slags absurdistisk svart komedi om en familjefar som förvandlas till kyckling när ett trolleritrick går fel. Mannens hustru spelas av Demiana Nassar, som fått pris för bästa kvinnliga huvudroll vid tv-filmfestivaler. Hon är amatör och kan inte läsa och skriva. Cecilia Uddén har träffat Demiana Nassar och sett filmen.

I en av filmens galna öppningsscener är det födelsedagskalas i den pyttelilla lägenheten. Fyraåringen som fyller år är uppklädd i kostym och Musse Piggmask. 70-talslåten  Popcorn  dånar ur en kassettbandspelare. Några av de vuxna sitter i  ärmlösa undertröjor, slitna kläder, några dansar och skrattar. Mamman, som spelas av Demiana Nassar, häller upp röd saft utan att röra en min. Färgen på väggarna  är smutsgrön. Köket, där man tidigare sett mamman bakifrån vid diskhon, är slitet. Utanför fönstret anar man fabriksavgaserna. Och strax innan han förvandlas till kyckling, förevisar pappan stolt en ful elektrisk gipsfontän som han har köpt. Den är chic, säger han.

Pappan har tagit dit en trollkarl för att roa barnen och gästerna. Men efter att trollkarlen, till allas jubel förvandlat pappan till kyckling, lyckas han inte trolla tillbaks honom. Kycklingen kacklar. Gästerna skrattar. Men när de inser att kycklingen verkligen inte tänker  återgå  till att bli mannen i huset, börjar de skrika att trollkarlen är besatt av onda andar. Feathers är en absurd svart komedi i dystopisk miljö. Skådespeleriet är återhållet. Fotot förbluffande vackert. En rårealistisk skildring av fattigdom blandad med fantasi och vidskeplighet.

Men när filmen visades på festivalen i Gouna vid Röda havet i Egypten, reste sig den kände egyptiske skådespelaren Sherif Mounir i protest och tågade ut efter halva filmen. Andra kända skådespelare följde efter. En het debatt uppstod. Filmen beskylldes för att svärta ner och förolämpa Egypten. Talkshowvärden Ahmed Moussa sa i tv att  det finns de som vägrar se alla häpnadsväckande framsteg som gjorts i Egypten  (sedan president Sisi kom till makten).

På  twitter fördömdes filmen av en Mahmoud Badr. Advokaten Samir Sabry lämnade in en stämningsansökan mot filmen som förolämpat Egypten och egyptier. Och det muttrades surt om att amatörskådespelaren Demiana Nassar vunnit pris trots att hon aldrig stått på  en scen. Filmen har prisats på festivalerna i Cannes, i Gouna i Egypten, i Carthage i Tunisien och nu senast i Rabat, Marocko där Demiana Nassar för andra gången fick pris för bästa kvinnliga huvudroll.

Demiana Nassar säger inte mycket i filmen. Men hon uttrycker allt det osagda med sin intensiva närvaro i den misogyna misären där hon tar sina sista smutsiga sedlar för att betala kvacksalvare och magiker som slickar kycklingen och matar den med bilder av maken i ett försök att få honom tillbakatrollad. Samtidigt hotas hon av vräkning och utmätning när hon inte kan betala hyran. De tre små barnen är hungriga. Och när hon söker jobb som makens ersättare i fabriken får hon svaret att inga kvinnor har rätt att jobba hr . Istället för hennes lille son ta pappas plats som fabriksarbetare för att kunna betala av familjens hyresskuld.

Demiana Nassar kommer från Barsha, en liten fattig kristen by i södra Egypten. Jag råkade ha varit där flera gånger tidigare och bland annat lärt känna Youstina Samir som startat en teatergrupp i Barsha.

Läs hela artikeln i Balder

Cecilia Uddén
+ posts