»Jag är allergisk mot att man alltid ska sluta med ett hopp. Jag tycker inte att det finns något hopp just nu. Inget alls. Jag kan se hopp i enskilda människor. Om de fick bestämma skulle världen vara annorlunda. Men så ser det inte ut.« (Cecilia Uddén i DN 24/8 2025.)
Det allra första numret av Balder utkom sommaren 1975, textat för hand av redaktören och initiativtagaren Antonius Zeiher. De första åren gavs Balder ut av Aktionsgruppen för Social Tregrening, efter ett par år bildades Stiftelsen Balders förlag.
Stiftelsens stadgar är fortfarande inspirerade av idén om social tregrening, vad vill det säga?
Det var antroposofins grundare, Rudolf Steiner, som formulerade den, efter det första världskriget. Han utgick från de tre idealen: frihet, jämlikhet och solidaritet.
Tregreningen menar att hela idén med näringslivet inte är att producera så mycket som möjligt, inte att några få ska ha rätt och frihet att berika sig, utan dess idé är solidaritet: att alla människor har behov av mat, kläder och tak över huvudet, tåg att resa med. Sjukvård och utbildning. För att alla människor ska hitta sina vägar i livet ska kulturlivet vara fritt och vi ska vartefter förstå att den friheten inte bara gäller mig själv. Och för det tredje, varje människas rätt att betraktas och behandlas jämlikt.
Det har gått femtio år sedan den där sommaren 1975. 178 Baldrar senare är det höst 2025. En lång resa för vem som helst, för Balder har det inneburit möten med hundratals människor och skribenter. De har fördjupat, förklarat och förundrat sett hur frågorna om etik och estetik, frågorna om filosofi och poesi, frågorna om skolan och existensen, frågorna om hur det står till i landskap och ladugårdar fått en trogen bundsförvant i Balder.
Själv kom jag med i Balders redaktion hösten 1977, då jag började arbeta som mjölnare på Saltå Kvarn i Järna. Många år senare, 2010, blev jag enda redaktören för Balder och har sedan dess, tillsammans med Balders layoutare Anders Weidar, kommit ut med 60 nummer av Balder.
Tidskriften har under årens lopp blivit alltmer självständig i förhållande till Järna och antroposofin, men idéerna om frihet, jämlikhet och solidaritet är alltjämt vägledande. En glädje för Balder var att år 2020 bli utsedd till Årets kulturtidskrift i Sverige, så här skrev juryn bland annat:
»Den som läser Balder förstår att den rådande samhällsordningen inte är den enda tänkbara, att förvandling är möjlig.«
Vid årsskiftet 24/25 lämnade jag som redaktör och efterträddes av Anna Hedelius. Då det under sommaren visat sig att Balders ekonomi försvagats så beslutade styrelsen att höstens två nummer ska samsas i ett dubbelnummer. Anna har gjort temadelen om Drömmar, jag har hoppat in och samlat texter och bilder från ett tiotal skribenter som varit med i Balder många gånger genom åren:
Göran Sonnevi, John Swedenmark, Toby Ibbotson, Eva Runefelt, Jan Henrik Swahn, Cecilia Uddén, Magnus Halldin, Anna Sjöstrand, Maria Küchen, Erik Nordblad, Arne Johnsson och Ellinor Andersson. Tack till er och till skulptören Inga Hjohlman.