Strömbacka 31 maj 202

Det var en torsdag den 30 april, den dagen promenerade årets första sädesärla på grusgången. På trädäcket utanför verandan stod fyra svartvinbärsplantor i sina krukor och såg på platsen där de ska växa och bli vuxna. Sorten heter Öjebyn, för två år sedan satte vi de första fyra. Tänk att man kan bli så glad åt att ha vinbärsbuskar framför köksfönstret.

En knapp månad senare lyssnar vi extra noga; när kommer de? När brukar de komma? Visst borde de väl vara här nu? De har rest från södra Afrika, utan bagage. Varje år sedan åtminstone sextio år har de och sedan deras barn haft sitt sommarboende i vårt hus.

Några par har byggt under takpannorna, andra bakom den tunna innerväggen på övervåningen. Deras ägg är 2-3, oftast två, glänsande vita. De läggs i juni och ruvas av båda makarna, mest av honan, i 18-19 dagar.

Ofta ser man tornseglarna samtidigt som de skriar, de hör till fågelvärldens snabbaste fåglar.

Och nu är de här sedan några dar. Det är som om huset och luften fylls av glädje.

MA