Nästan all vår mat har sitt ursprung i frö. Innanför fröskalet gömmer sig uråldrig kunskap om hur man hanterar alla de utmaningar som livet som växt kan innebära. Där finns instruktioner för att hantera småkryp som vill äta upp en, recept på fytokemikalier som skyddar mot virus och parasiter, råd om hur man lockar till sig surrande insekter som hjälper till att sprida ens pollen och kanske finns där information som hjälper en att överleva trots att klimatet inte är som det brukade vara.

Tusentals år av erfarenheter av att vara växt ligger samlade inuti fröets kromosomer. I moderna sorter som odlas för livsmedel har mycket av kunskapen gått förlorad då växtförädlingen istället har varit fokuserad på rena, enhetliga sorter som passar för handel och transport.

Fröerna är det mest grundläggande i odling och i förlängningen vår matförsörjning. Ändå ägnar sig all- deles för få odlare åt att ta fram fröer i Sverige och sedan 2004 finns här inte heller någon förädling av köksväxter. När man tittar i frökataloger känns det som om utbudet av sorter och fröer är enormt stort. Men i själva verket finns bara en bråkdel kvar av alla sorter som fanns för hundra år sedan. I stort sett alla fröpåsar som säljs i Sverige är dessutom producerade i länder i södra Europa och de har alla gått igenom den kostsamma processen att hamna på EU:s sortlista. De moderna sorterna är framtagna av stora bolag för hög avkastning under optimala förhållanden. De har tappat förmågan att inleda samarbeten med mikrober i rhizosfären för att lokalisera vatten och näringsämnen. Växterna har inte haft behov av samarbeten under många generatio- ner då de har blivit matade med lättlöslig näring och sprayade med kemikalier för att undvika angrepp och ogräskonkurrens. De har helt enkelt blivit beroende av insatsmedel som konstgödsel, pesticider och herbicider.

Växtförädling kan sägas vara människans styrning av kulturväxters utveckling med mänskliga behov som utgångspunkt. Den moderna växtförädlingen har på många sätt revolutionerat människors livsvillkor. Förbättrade sorter av jordbruksgrödor som vete, majs och ris har mättat och skapat välstånd. Samtidigt har sociala och ekonomiska strukturer slagits i spillror där det moderna jordbruket dragit fram och lämnat efter sig katastrofala effekter på natur, biologisk mångfald och klimatet. Den teoretiska kunskapen om ärftlighet är ny, samtidigt som hantverksskickligheten i att hantera grödors reproduktion har funnits och praktiserats under tusentals år. Odlare delade utsäde med sina grannar och all fröproduktion skedde lokalt. Ungefär så har det sett ut de senaste tiotusen åren. Under 1900-talet slog den moderna växtförädlingen igenom och har sedan dess dominerat totalt. Enhetlighet och transporttålighet har premierats vilket lett till minskad genetisk mångfald. Växterna som tagits fram med modern växtförädling har en smal genetik och enhetligt utseende och mog- nadstid, samtidigt som de förlorat den genetiska kun- skapen om hur de ska handskas med angrepp och olika odlingsförhållanden.

Det finns en rad studier som visar att den genetiska mångfalden i jordbruket har minskat drastiskt och att det skapar ett sårbart och ohållbart livsmedelssystem där jordbruket är en stark bidragande orsak till klimat- förändringar och förlust av biologisk mångfald. Jordbruket drabbas också hårt av just klimatförändringar och det har därför blivit populärt bland växtförädlare att ta fram klimatsmarta grödor som klarar torka eller annan klimatrelaterad stress. 

Läs hela artikeln i Balder