I en tid då det talas mycket om gränser, tullar, censur och nationsbygge – där murar byggs snarare än rivs – vill Balder slå ett slag för världsmedborgaren. I världsmedborgarskapet är vi alla välkomna, oavsett etnisk tillhörighet, nationalitet, religion, sexuell läggning, ålder eller livssyn. Det är en hållning, ett sätt att se på världen, som kanske är mer angeläget än någonsin.

Redan Ellen Key – pedagog, författare och en av Sveriges mest inflytelserika tänkare vid förra sekelskiftet – lyfte fram världsmedborgarskap som en förutsättning för fred och mänsklig utveckling. Hon såg det inte som en motsats till nationell tillhörighet, utan som något som kunde samexistera med starkt individ- och samhällsansvar (Tal till Sveriges ungdom, 1910).

I den här Baldern möter vi några personer vi betraktar som just världsmedborgare. Britta Marakatt-Labba, född i en samisk kåta under en flytt mellan renbetesmarker, har genom hela sitt konstnärskap fört en tyst men uthållig kamp med nål och tråd – en kamp för samisk kultur, språk och identitet, som samtidigt speglar erfarenheter som delas av många urfolk världen över.

Kocken Jessie Sommarström, Årets Kock 2022 och årets Nobelkock 2024, har valt bort finkrogarna för att i stället laga näringsriktig mat i offentlig verksamhet – övertygad om att maten vi äter har kraft att förändra både hälsan och klimatet.

Filmaren Maryam Moghaddam har dömts till fängelse för att ha gjort en kärleksfull film som retat den iranska regimen – ett exempel på hur modet att
trotsa gränser kan få ett högt personligt pris.

Den svenska obstetrikern Pernilla Åberg skriver arbetsdagbok från sitt uppdrag med Läkare utan gränser i Afghanistan, och vi följer Linn Kroeze vid ett gränsöverskridande möte mellan svenska och rwandiska skolungdomar i Kigali.

Petter Olofsson, tidigare bosatt i Etiopien, Vietnam och Myanmar, funderar över vad det egentligen innebär att vara kosmopolit, medan ålänningen Christian Pleijel reflekterar över öars särskilda tillvaro. Detta medan Mats Granberg har köpt en bok som fått honom att minnas Polens utveckling under
1980-talet.

Vi möter förresten inte bara människor – världsmedborgare i ordets kanske
mest bokstavliga mening är alla de flyttfåglar som obekymrat korsar nationsgränser under sina långflygningar. Naturförfattaren Mats Ottosson har skrivit en högtflygande text om detta, beledsagad av Lars Jonssons målningar.

Dessutom publicerar vi lyrik av den kroatiska poeten Ana Brnardić i Bodil Zaleskys översättning, samt en vårdikt av Rolf Leijonmarck.

Vi hoppas att du finner läsningen inspirerande – och kanske vill du låta
fler upptäcka Balder. Tipsa gärna dina vänner om tidskriften, eller ge bort en
prenumeration. Ni läsare är viktiga för oss, och vi blir glada om ni vill dela med er av era tankar – om världsmedborgarskap eller annat som väcks i mötet med Balder.

Vi ser fram emot att höra från dig!

A.H.

Innehållsförteckning Balder 2/2025

Om mig, Ana Brnardiċ, 7
Sex dikter, Ana Brnardiċ, 8
»I Sápmi känner vi inga gränser«, Samtal med Britta Marakatt-Labba, Anna Hedelius, 13
Broderier, Britta Marakatt-Labba, 16-17, 18
Kosmopolit – mer än en drink! Petter Olofsson, 21
Mellan a och ö, Christian Pleijel, 25
Det finns inga nationalfåglar, Mats Ottosson, 29
Tre fåglar, Akvareller och oljemålning, Lars Jonsson, 28, 31, 32
»Varje gång ett barn föds blir jag berörd«, Arbetsdagbok från Läkare utan gränser i Afghanistan, Pernilla Åberg, 35
Två världar, en gemenskap, Linn Kroeze, 41
Var kommer maten ifrån? Samtal med Jessie Sommarström, Mats Ahlberg, 45
Vem minns 1989? Mats Granberg, 51
»VVi visste från början att vi skulle ställas inför rätta«, Intervju med Maryam Moghaddam, Anna Hedelius, 55
Våren, Rolf Leijonmarck, 59

Omslagsbild: Britta Marakatt-Labba, detalj från Kråkorna, 1981. Foto Hans-Olof Utsi.